Sånt man gör i England

Tvillingarna ville inte sova efter klockan sex i morse. Inte ens efter lite mysig välling. Milja somnade till en stund, men väcktes av brorsan som gnällde och rullade runt i sängen intill henne. Gäsp!

Väckningen var inte särskilt mysig, men morgonmålen var desto bättre. Jag samlade alla ungarna och vi åt rågbröd, ost och gröt. Jag satte på fågelsång på mobilen, eftersom man inte hör nåt kvitter ute längre. Sen bytte vi till barnlåtar på Spotify (åh va skönt med appar!) och alla var glada och mysiga. William och jag var sena till dagis, men han måste verkligen ha saknat det stället i sommar, för han går dit utan nån protest. Det är nästan tvärtom.

På vägen pratar vi om Curiosity, Mars och rymdbilar. Jag översätter, förklarar löjligt mycket och försöker förenkla och översätta. Han vet att Mars är den röda planeten, han suger åt sig allt jag säger under tystnad och med pannan i veck. William och jag har ett stort samförstånd över det här med bilåkande. Det sägs ju att den sanna vänskapen är när man också kan njuta av att sitta tysta tillsammans och det gör vi ofta när det är bara han och jag i bilen.

Sen skiftar han ämne till trafiken.

– Mamma, vet du att i England så låter det mindre om man kör på gammal asfalt, och det låter mera om man kör på ny asfalt…
– Aha, du menar att det är som med trafiken, tvärtom, där kör man ju på vänster sida.
– Ja, men inte överallt i England, inte där uppe.
– Jaså.
– Men det är ju England!