Skip to content

Barn och sockerberoende

26 juli, 2012

I blogg efter blogg läser jag om att ungar som äter för mycket godis (eller socker överlag) blir överaktiva. Jag tror inte riktigt på det, men har inte haft något att referera till.

Ikväll blev jag så vansinnigt glad när jag såg det bevisas i ett jättebra avsnitt av Supernanny. 60 barn delades in i två grupper, där den ena fick mat med mycket socker och den andra lite. Sen fick ungarna leka i en stor hoppborg tillsammans och sätta sig ner och se på en föreställning med trolleri. Föräldrarna skulle sedan gissa i vilken grupp barnet hade varit. Mer än hälften gissade helt fel! Kontentan av detta var att man visst ska äta socker med måtta, men att man inte behöver vara livrädd för att ge lite godis som belöning eller ha godisdagar.

För vår del har vi övergett lightsafter och ger istället Mehukatti eller nån annan med lite socker. Godisdagen håller vi en gång i veckan, men nu under sommaren har vi slarvat lite med avsikt, barn måste också få ha semester. Vi äter inga stora mängder kex eller kakor, ”bulla” som man säger i Österbotten. Vi blandar ljus och mörkt bröd och ungarna äter av båda.

Många gånger handlar det om att få sin vilja igenom. Andra gånger är barn studsbollar för att dom är just barn. Ett av barnen i dagens program var sex år och vägrade äta annat än bröd och smör. Det visade sig att hans mamma gav med sig, när han grät och tjatade eller låtsades få ont i magen. Ett annat barn, 3,5 år, var nappberoende och ryckte loss sitt hår, istället för att leva ut trotset. Och den mamman ville inte att hennes bebis skulle bli stor, så hon gav nappflaska och napp ibland.

Jag känner igen det här! William vägrade ju ge bort vällingflaskan och vägrade sluta bajsa i blöja! Sen beslöt vi bara att det var slut. Det var slitsamt, men det gick!

Här kommer ett par bilder från idag, som inte har med socker att göra alls. Isaac är med sin fina gudmor och William är på sitt ”työmaa” och gräver gropar, gör gupp och gränder. Och förklarar stolt vad han har gjort! Isaac är lycklig när han får åka på en gammal cykel – det är ju en tut-tut! Vi gungar ute sent i den ljumma julikvällen, med bara ben.

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. 26 juli, 2012 10:17

    Håhå, om du inte tror på sockerberoende skall du komma till Gula huset och bevittna skillnaden! Är ganska säker på att du tror mig efter några dagar.

    • 26 juli, 2012 10:19

      Visst tror jag att det kan vara så, men det beror på mängden också. Vet också att vissa reagerar starkare på choklad än på annat godis. Här har vi rejäla utbrott mellan varven, oavsett godis/glass eller inte.

      • 26 juli, 2012 10:22

        Nå, milky milk har ju förvisso aldrig smakat godis. Räcker liksom med en skål med yoghurt.

      • 26 juli, 2012 10:24

        Aha. Hon kanske är en känslig sort? Då behövs det inte mycket.

      • 26 juli, 2012 10:29

        Gissar att hon är det, jo. Och jag hatar att jag inte insåg det tidigare, jag menar TÄNK så många totalt onödiga fajter vi har bekämpat under det gångna året 🙂 Hejlt gälit!

  2. 27 juli, 2012 08:53

    Det där har jag också hört om, att det ligger i förväntningarna och inte sockret. Fast ibland vettetusan… 😉
    Du verkar lite före mig i löpningen, jag orkar inte på långa vägar några såna sträckor sammanhängande, men ska banne mig kämpa mig dit!

    • 27 juli, 2012 11:27

      Så är det ju, ibland får de tokfnatt ändå.

      Jag tror faktiskt inte jag ligger före, jag springer antaligen bara långsammare. Jag har nämligen bara tränat två gånger nu. Tänk på att verkligen sakta ner, då går det! Och att bara jämföra med sig själv, ingen annan.

  3. 27 juli, 2012 08:33

    Alltså, det om socker på fest håller jag fullt med om (såg samma program faktiskt 🙂 )På kalas med många ungar blir det fest oberoende av sockret eller inte. Och så ska det ju också vara!

    Men hos oss märks det när sockerintaget trappats upp några dagar/en vecka. Då är det ingen skillnad om det är kalas eller inte, detdär övertända kan slå till i hemmets lugna vrå av för mig ofattbara orsaker. Hur som helst, när det blir för mycket falsettskrik, galopp och panikgråt av orsaker som normalt bara skulle framkalla lite gnäll är det nog bara att se över vad vi ätit de senaste dagarna.

  4. 27 juli, 2012 08:36

    Äh, klickade för fort. Tillägg:
    Sen tycker jag inte att man ska tillämpa nån LCHF på barn. Potis och ris och frukt i stora mängder bara! Det är bara det att själva sötsakerna bra kan begränsas till en dag i veckan.

    • 27 juli, 2012 11:26

      Det är sååå sant. LCHF är säkert en bra diet, men den passar verkligen inte alla och dessutom inte alls barn.

  5. vardagsparlor permalink
    2 augusti, 2012 11:22

    Vad jag gillar dina tankegångar..du är så klok och jordnära 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: