Barn och sockerberoende

I blogg efter blogg läser jag om att ungar som äter för mycket godis (eller socker överlag) blir överaktiva. Jag tror inte riktigt på det, men har inte haft något att referera till.

Ikväll blev jag så vansinnigt glad när jag såg det bevisas i ett jättebra avsnitt av Supernanny. 60 barn delades in i två grupper, där den ena fick mat med mycket socker och den andra lite. Sen fick ungarna leka i en stor hoppborg tillsammans och sätta sig ner och se på en föreställning med trolleri. Föräldrarna skulle sedan gissa i vilken grupp barnet hade varit. Mer än hälften gissade helt fel! Kontentan av detta var att man visst ska äta socker med måtta, men att man inte behöver vara livrädd för att ge lite godis som belöning eller ha godisdagar.

För vår del har vi övergett lightsafter och ger istället Mehukatti eller nån annan med lite socker. Godisdagen håller vi en gång i veckan, men nu under sommaren har vi slarvat lite med avsikt, barn måste också få ha semester. Vi äter inga stora mängder kex eller kakor, ”bulla” som man säger i Österbotten. Vi blandar ljus och mörkt bröd och ungarna äter av båda.

Många gånger handlar det om att få sin vilja igenom. Andra gånger är barn studsbollar för att dom är just barn. Ett av barnen i dagens program var sex år och vägrade äta annat än bröd och smör. Det visade sig att hans mamma gav med sig, när han grät och tjatade eller låtsades få ont i magen. Ett annat barn, 3,5 år, var nappberoende och ryckte loss sitt hår, istället för att leva ut trotset. Och den mamman ville inte att hennes bebis skulle bli stor, så hon gav nappflaska och napp ibland.

Jag känner igen det här! William vägrade ju ge bort vällingflaskan och vägrade sluta bajsa i blöja! Sen beslöt vi bara att det var slut. Det var slitsamt, men det gick!

Här kommer ett par bilder från idag, som inte har med socker att göra alls. Isaac är med sin fina gudmor och William är på sitt ”työmaa” och gräver gropar, gör gupp och gränder. Och förklarar stolt vad han har gjort! Isaac är lycklig när han får åka på en gammal cykel – det är ju en tut-tut! Vi gungar ute sent i den ljumma julikvällen, med bara ben.