Fullt ös

Jättemånga skojar eller skriver om att sommaren aldrig kom i år. Jag tycker den är jättebra, här kom solen fram efter lite regnskänk och det passade vi på att utnyttja. Medan jag sov middag med twinsen (ååh, det är det bästa jag vet!) tog Mika med sig William på pappa-sonvandring över det stora stenfältet, som ligger här nära. Fornlämningen kallas kivikko eller pirunpelto på finska, men vad heter det på svenska?

Killarna hittade en massa blåbär också, det tyckte jag var tidigt. Nästa gång kommer jag och hinken med!

Sandlådslekarna börjar arta sig. Milja kastar inte sand (inte lika ofta) utan gräver och gör kakor. Idag var sanden alldeles perfekt för kakbak!

Och sommaren är vacker, snurrig, sandig och bara allmänt skön, även i en betongförort! 😀

Jag tänker på små barnfötter, hur få steg de ännu har tagit, hur stora mina är jämfört med deras och hur söta små tår kan vara.

Det här blev en bättre före- och efterbild av gårdagens klippning. Som Yvonne sa på FB, brukar det vara svårt att få barn att sitta stilla. Jo, det var det även för mig, men duktiga William satt kvar fast han fick hår i munnen och var rädd att jag skulle klippa honom i örat. Sånt gör inte mammor. Han blir duktigare varje gång (men visst blev det totaldammsugning av balkong och mamma efteråt. :D) . Jag är ändå glad att han vill att just jag ska klippa honom.

Vi har hunnit med så mycket, även om vi har barnfritt ikväll och får en sovmorgon på köpet. Jösses, hur gör man? Allt vill jag göra, nu när jag kan! Spela musik, tv-spel, sitta vid datorn, peta navelludd, skaffa femtio tatueringar, festa järnet… okej, kanske inte, men det blir i alla fall tv-spel och peta navelludd, hurra, hurra, det är så skönt med pauser!