Söndagsregn

Vilken regnig, slaskig dag det har varit. Vi satt inne med tre sjövilda ungar och det gick bara inte att stanna här. Så vi klädde på dem så gott vi kunde och klafsade ut.

Isaac och Milja har kommit på att man kan klättra uppföra trappor. Det är det bästa de vet just nu. Visst vill de gunga också, men det här klättrandet går med en väldig fart! Däremot var det bara Isaac som vågade gå, alltså gå på riktigt. Milja går mer och mer inomhus, men hon springer på sina små knän även i sanden. Och fort går det! Däremot var hon den som fattade att man skulle gå runt när man har rutschat färdigt, alltså upp via stegen igen. Sen fick de båda kläm på det.

Vi hade vissa dispyter med William idag om ditt och datt. Han är som en studsande gummiboll som har fått nån koffeinchock och ville sprätta sand runt sig hela tiden. Milja ville ju inte vara sämre. Jag blev orolig över att min kamera hade pajat, eftersom det blev suddigt i hålet där man kikar (vad heter det för nåt?). Sen upplyste min käre far mig, via Facebook, om att det finns en liten ratt man kan skruva på. Hmm, jag har haft den här kameran i ett och ett halvt år. Man skulle ju tycka att jag kände till sånt där.

Fast William var så snäll, när jag deppade över kameran och trodde den måste på service. Han sa:
”Säg till nästa gång mamma, så tar vi med min kamera”. Älskade busiga unge!

Det såg ut som om vi kom från en sandstrand. Vi fick kasta ungarna i bad&dusch, för det var sand överallt. Sen gjorde jag frasiga våfflor på kvällen. Sånt passar bra på en regnig dag. Nu ska det faktiskt bli ganska skönt med en vardag som omväxling. Pust.