Tågtisdag

Egentligen skulle jag behöva ta tag i den där högen med rena kläder nu. Å andra sidan, det är inte så farligt. Jag satte mig ner och tittade på lite bilder istället och stickar en stund innan natten istället. En dag – snart – ska jag ta ett riktigt krafttag igen med kläderna. Det kändes så skönt när Linn och Eva postade bilder för ett litet tag sedan, om att de också har oordning ibland, att det alltid är svårt att hitta två likadana sockor och att det där med perfekt klädförvarning verkar vara en hemmamammas våta dröm.

William och jag har byggt tågbanor. Vi har äntligen fått en stund för oss själva, när twinsen sov en stund på eftermiddagen. De verkar vara tröttare av antiobiotikan, eller allmänt av förkylningen, eftersom de har sovit två gånger per dag vissa dagar. Jag är så otroligt glad att de inte har fått några utslag eller störtdiarré av den, för jag reagerade själv på amoxillin. Jag minns också att de frågade mig, precis innan de skulle söva mig för akutsnittet när twinsen föddes, om jag var allergisk mot nåt. Nickel vet jag ju, men det kom jag inte på, men amoxillin, det sa jag. Sen tänkte: ”undrar om jag kommer att vakna igen… och hur kommer det att kännas? Hur länge är jag borta?”

Sen kände jag något längs min vänstra arm, det sved lite och så blev allt svart.

När jag sen vaknade vad twinsen ute och jag frös som en kanin utan päls om vintern. Där låt jag 45 minuter under ett värmetäcke som blåste varm luft, medan jag skakade så löständerna (om jag hade haft några) hoppade ut.

Såhär såg det ut hos oss för ett år sedan:

Visst ser man vem som är vem, men oj vad de har ändrat! Speciellt Milja.

Såhär glatt var det idag när vi såg och lyssnade på Bamse på Youtube. Det är samma video som William älskade när han var liten, den har blivit nött och stött och sitter ännu i ryggmärgen.

Kan ni förresten gissa vems lilla söta tå som går på balkongmattan (med lite oklippta naglar, jag vet). Javisst, det är ju den här typen!

Nu är klockan över halv elva och William har pratat färdigt med sina myror på täcket, vi har läst sagor från Kenya och mer Nalle Puh. Jag ska sticka några varv och njuta av att det fortfarande är 17 grader ute. Sommar!