Veckans tredje flaggdag

En vän hade skrivit några rader om morsdagen och hon sa de så klockrent. Jag saxar lite fritt:

Hoppas alla mammor får en underbar morsdag. Jag är tacksam för att jag har fått bli mamma och att jag får ha kvar min egen mor i livet.
En extra stor kram till alla de kvinnor som av olika orsaker inte kunnat bli mamma , ni är lika värdefulla som alla andra kvinnor!

Amen för det. Tack Sara. 

Jag är inte så värst ledsen för att jag missade morsdagskaffe på dagis för min egen skull, utan mest för Williams. Han hade säkert velat ha mig på dagis, det känns som om jag aldrig är där. Mika är den som hämtar och för allra mest, eftersom han tar bilen och jag stannar hemma på dagarna. Nåja, det ändras också med tiden och det kommer både morsdagar och föräldramöten och julfester och hej faderuttan med åren. Men det ser jag fram emot, väldigt mycket! Mina älskade små barn, nån dag ser jag bakåt på den här tiden och kommer att sakna den så mycket.

William ville ge mig morsdagspresenten så fort han vaknade. Det var ett halssmycke de hade målat och gjort på dagis, men egentligen tyckte jag allra mest om det fantastiska kortet! Va kreativa de är på dagis – och va duktiga ungarna är! Älskade fina ungar! ♥ På baksidan stod det såhär:

Haha, ja vad säger man? 😀 Tack!

Jag tänker på mina sköna ungar. Man kliar sina små grå ibland, man funderar på hur man ska få allt att gå ihop. Man förundras över hur mycket mat fem personer äter, fast tre av dem är rätt små. Man älskar livet för att ungarna finns och för att vi finns. För att vi får uppleva det här kaoset och för att det är fantastiskt.

Ungarna och sambon har stuckit iväg för att gratta farmor, jag ska slå en signal norrut och infinna mig på konserten ikväll. Och det där arma programmet som höll på att ställa till det för oss, blev ju klart i tid och det blev rätt bra. Puh! 😀 Ha en fin kväll, hörni!