Gäsp

Idag är en sån där dag som ungarna vaknar tidigt (halv sju är tidigt om de somnar halv elva) och man är mör som en stör. För ett par veckor sedan ville jag slänga ut soffan, men blockerade den med kuddar, för att de inte ska stå där hela tiden. Nu vill jag slänga ut TVn, för de ska peta på den heeeela tiden. Dags att plocka fram gamla datorer, tvn och mobiltelefoner som håller! De där tegelstenarna från 90-talet, som skulle hålla för barnahänder. Och inga fjärrkontroller, så Isaac slapp stå och skrika efter dem.

Nej, jag slängde inte ut nån TV, men jag täckte över den och tänkte att det snart blir som ett madrasserat rum, den här lägenheten. Kanske man skulle ta ner sovrumsgardinerna på en gång, innan de går sönder?

Idag är det också en sån där dag då man sitter och lägger kabel och hör Isaac börja störtgråta, medan man ropar: jooo, jag kommer, alldeles strax, vänta lite! Fast det inte har nån betydelse, eftersom han inte förstår det. Sorry, jag vet att det kanske går överstyr med detaljer, men när man är trött är det inte mycket som är bra. Ungarna kastar mat som aldrig förr och jag undrar om nåt egentligen hamnar i munnen. Håhå. Jag läste en artikel om en morsa blev gravid för ”att slippa stressen på sitt jobb”. Jag undrar om hon kommer att säga upp sig från moderskapet när det blir för tungt också? Jo, det låter fint att softa med sin unge på ett café, men vad händer när det inte är sådär idealiskt? Jag tycker det är helt förkastligt att tänka sådär. Visst är jobb tunga, beroende på vad man jobbar med. Men det är ju en helt annan sak.

Jag har i alla fall en överlevnadsstrategi för såna här dagar. Det, men inte mycket mer. Hur kan man vara såhär liten och ha så mycket energi?!