Skip to content

Pappa

9 april, 2012

Det är inte alltid jag kan vara nära min primärfamilj geografiskt. Jag har en egen familj att ta hand om nu och det kräver mycket. Det sätter också sina begränsningar. Jag hade lovat mig själv att vi skulle ta oss till Lappland i år, för att fira pappas födelsedag, men det blev inte så. Vi beslöt att elva timmar i bil med två ettåringar och en fyraåring, inte riktigt är något vi klarar av. Jag har accepterat tanken nu, men det grämer mig ändå.

Det grämer mig för att jag verkligen ville vara med och fira just den här dagen. Alla dagar är viktiga, men när det kommer till årsdagar, känns de speciellt. Alldeles särskilt blir det också, när man slutar ta saker för givet.

Det är några år sedan vi fick beskedet och då vågade vi inte tro att det skulle gå bra. Att du skulle klara dig såhär bra. Att det över huvud taget skulle gå. När jag stod och rakade bort det sista av ditt hår, tänkte vi både det ena och det andra och det var så mycket som stod som frågetecken. Du kunde inte ta emot priset, det år du blev årets Kållbybo, men du överlevde ju! Ja attan, du lever och du finns och du är tillbaka i jobb! Jag är så glad att du finns!

Det är kanske så att vi inte alltid säger så mycket till varandra, när vi ses. Vi umgås genom att bara vara. Men det är mycket du har gjort för mig, genom åren. Du har varit och är en stöttepelare, en sån där man inte alltid ser, men som finns där, ifall jag faller, eller ifall någon har burit sig illa åt gentemot mig, speciellt som barn. Och du har fixat saker, så mycket saker som jag inte tänkte på som barn. Du byggde ditt eget hus. Och garagen. Du fixade med bilar, gräsklippare, trimmare. Du skottade upp en isplan åt mig på ån på vinterarna, du åkte skridsko med mig. Och slalom. Du fanns där. I ett hus med en massa tjejer som kanske tog mycket plats och inte alltid lät dig komma till tals.

Och vem vet hur mycket du genomled, som du inte talade om, under de tunga åren nu. Men du klagade inte. Det finns mycket likt i dig och mig, humormässigt, smakmässigt, musikmässigt, men den där förmågan att inte klaga över saker, den kunde jag ha ärvt lite mer av. 🙂

Nu finns jag här och du där och jag kanske inte kan återgälda de saker du gjorde för mig. Men jag gör det jag kan. Och vi kanske inte är de bästa att omhulda varandra med varma ord, men jag kan i alla fall skriva att jag älskar dig, för det gör jag. Den där dagen jag fick veta att det verkligen var så illa som vi hade trott, tänkte jag: ”Nej, inte än! Jag är inte klar, inte än!”. Och det blev ”inte än”. Inte än på länge! Men det kunde ha blivit så.

Ikväll låg jag med tvillingarna på varsin arm och så kom allt det där över mig. Alla de där ”tänk om” och oron och sedan tacksamheten över att det blev bra, att det fortfarande är bra, fast du är lite extra infektionskänslig. Därför är det med stor tacksamhet jag tänker på din bemärkelsedag. Och med stor sorg, för att jag saknar dig så mycket. Dig och resten av familjen. Jag skriver det idag, för jag vet inte om du kommer att kunna läsa det på Just Din Dag, om du har nån dator då. Men vi ska ju ses ändå, om inte just på den där Dagen.

Jag önskar att du får leva i hundrade år och se mer av dina härliga barnbarn, för du är faktiskt jättebra med barn. Speciellt bebisar. Jag valde att sätta in en bild av dig och Isaac, fast den varit uppe i bloggen en gång förut. För att den utstrålar så mycket kärlek och en del av vad du är.

Tusen gånger grattis på din 60-årsdag pappa! Må du leva i hundrade år och ha det bra! Jag saknar er alla andra i familjen också, det skär i mitt hjärta att jag inte kan vara med, men i anden kommer jag att vara där.

Nästa söndag ställer jag mig i Vörå och sjunger och då kommer speciellt dessa ord att gå till dig pappa, min vän:

In good times, in bad times,
I’ll be on your side forever more.
That’s what friends are for.

PS. Jag försökte vara sarkastisk och skoja med William ikväll och svarade ”Papp diin!” på något han sa. Då svarade han helt kallt:
– Mamma, din pappa, det är moffa det! DS. 

Annonser
11 kommentarer leave one →
  1. Dolce Bambini permalink
    9 april, 2012 10:19

    en sådan fin bild. och visst gläds man när sjukdomen inte hinner ikapp. Även om rädslan är med en såklart. Grattis till din faktiskt ,unga pappa. Kram!

  2. fammo permalink
    10 april, 2012 07:38

    Med Din tillåtelse lånar jag denna bloggsida för den skulle kunna även gälla för min pappa, må vara att han inte mera finns bland oss, och för säkerligen många andra pappor med. Pappor är underbara och älskade och dem vet nog det, liksom mammor, även om man inte säger det högt så ofta! Oj vad skönt det är att få älska någon så som sin pappa 🙂

    • 10 april, 2012 02:43

      Förstår dig så bra. Jag hann ju träffa honom, men en alltför kort tid.

  3. 10 april, 2012 09:16

    Så underbart vackert skrivet!

  4. vardagsparlor permalink
    10 april, 2012 10:10

    Så vackert skrivet. Min Pappa insjuknade i cancer för snart nie år sen, han klarade sig inte. Så kan helt relatera till dina känslor för din Pappa och kan helt förstå din lycka över att han ännu finns i ditt liv. Ett sånt härligt foto på honom och lilla Isaac. Grattis till din Pappa. Kram från mig till dig 🙂

  5. 10 april, 2012 03:53

    Ojoj Bitte. Nästan så tårarna kommer. Vilken hyllning!

  6. Liza permalink
    10 april, 2012 06:25

    Vackra ord till en älskaf far!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: