Påsken, del III

Det är så fruktansvärt skönt att den här dagen är över! Jag har tvätt kvar att vika, sen vikar jag mig själv. Jag tycker synd om våra grannar. Det enda jag åstadkommit idag är lite tvättstuga, bada Buddhabebisen och en bråttomfärs. Att ungarna varit ute och en massa annat, det står Mika för.

Men man ska ju bara minnas glansbilderna, eller hur var det?

 Fast bebblorna har passerat det som egentligen kallas bebisstadiet, tycker jag att de kan se extra bebisiga ut. Som när Isaac äter på sina tår. Eller när man tar Milja intill sig på natten och hon ligger som en varm blomma längs kroppen, men sina pyttesmå, svala fötter. Förhoppningsvis är det det man minns, om några år. 

Om jag överlever de vilda småbarnsåren. Jag grämer mig redan över när de springer sin kos och kommer i trotsåldern. >_<