Myten

Idag är jag arga mamman. Eller kanske arma mamman. Jag är så urbota less på det här hemmalivet och det står mig upp till halsen.

Det är potatis överallt. Kladdig, klafsig potatis och grönsaker över hela golvet. I håret på ungar, i mitt eget hår. I deras ansikten tillsammans med snor. De äter inte, utan spottar ut nästan varje tugga. Jag räknar till tio om och om igen. Försöker mata dem lite av det jag mosat, men det går inte. Jag torkar golvet för ente gången idag, innan de drar runt resterna på sina byxor.

Min egen mat är kall och jag tänker på det som den där läkaren sa till mig, när jag berättade att jag får lågt blodsocker och känner ibland av det väldigt starkt. ”Du ska äta långsamma kolhydrater, sånt som du hålls länge mätt på. Du kan ta en banan under tiden, det går ju att äta fast du är på stående fot.”

Men idiot! Ska man leva på bananer? Jag blir galen av det här gråtandet, när de inte får som de vill. På de här nätterna, när man aldrig får sova utan avbrott. Det talas om genus- och könskorrekthet i samhället och jag undrar fan vad det är?! Är det att mamman ska stanna hemma, för män får fortfarande högre löner. Dessutom är det ett faktum att de varken föder barn ellre ammar. Jag vill också ha arbetshälsovård och framför allt ett arbete, åka på jobbresor och vara viktigt, men det finns inget sådant!

Varför ska man invagga ungarna i något som inte finns? Nån falsk förnöjsamhet om att flickor och pojkar är likadan, för att de  har samma färg på kläderna och får leka samma lekar? Nej kyss mig! Den dag det här samhället blir könskorrekt på riktigt, DÅ kan ni komma och prata om genuskorrekt.

Tills det stannar kvinnorna hemma vid spisen, torkar golv, torkar snor, torkar barn med den ständiga bajsblöjsaromen i näsan. Vissa av oss får bittra utbrott och tappar hoppet mellan varven i en blogg.

Ni kan ju glömma några söta bebisbilder. För ungarna är söta fortfarande, men jag tänker inte visa nån falsk verklighet.

Bette Midler – From A Distance ;_;