Hoppa till innehåll

Myten

5 april, 2012

Idag är jag arga mamman. Eller kanske arma mamman. Jag är så urbota less på det här hemmalivet och det står mig upp till halsen.

Det är potatis överallt. Kladdig, klafsig potatis och grönsaker över hela golvet. I håret på ungar, i mitt eget hår. I deras ansikten tillsammans med snor. De äter inte, utan spottar ut nästan varje tugga. Jag räknar till tio om och om igen. Försöker mata dem lite av det jag mosat, men det går inte. Jag torkar golvet för ente gången idag, innan de drar runt resterna på sina byxor.

Min egen mat är kall och jag tänker på det som den där läkaren sa till mig, när jag berättade att jag får lågt blodsocker och känner ibland av det väldigt starkt. ”Du ska äta långsamma kolhydrater, sånt som du hålls länge mätt på. Du kan ta en banan under tiden, det går ju att äta fast du är på stående fot.”

Men idiot! Ska man leva på bananer? Jag blir galen av det här gråtandet, när de inte får som de vill. På de här nätterna, när man aldrig får sova utan avbrott. Det talas om genus- och könskorrekthet i samhället och jag undrar fan vad det är?! Är det att mamman ska stanna hemma, för män får fortfarande högre löner. Dessutom är det ett faktum att de varken föder barn ellre ammar. Jag vill också ha arbetshälsovård och framför allt ett arbete, åka på jobbresor och vara viktigt, men det finns inget sådant!

Varför ska man invagga ungarna i något som inte finns? Nån falsk förnöjsamhet om att flickor och pojkar är likadan, för att de  har samma färg på kläderna och får leka samma lekar? Nej kyss mig! Den dag det här samhället blir könskorrekt på riktigt, DÅ kan ni komma och prata om genuskorrekt.

Tills det stannar kvinnorna hemma vid spisen, torkar golv, torkar snor, torkar barn med den ständiga bajsblöjsaromen i näsan. Vissa av oss får bittra utbrott och tappar hoppet mellan varven i en blogg.

Ni kan ju glömma några söta bebisbilder. För ungarna är söta fortfarande, men jag tänker inte visa nån falsk verklighet.

Bette Midler – From A Distance ;_;

Annonser
14 kommentarer leave one →
  1. 5 april, 2012 12:59

    Underbart. Bra att andra oxå ibland skriver som det verkligen är. För det är ju inte så där jäävla puttenuttigt och rosaskimrande som man ofta får bilden av i många mamma-bloggar. Kram och Glad påsk.

    • 5 april, 2012 01:01

      Tack och stor kram. Det här är en rejäl pungspark på alla rosa bloggar. Glad påsk på dig också! va ska int he reid upp se jär seinari.

  2. 5 april, 2012 02:04

    En potatisbyxa kunde du väl ha satt upp? 😉
    Att vara viktigare än alla chefer i världen är faktiskt urtungt.
    Kram på dig!

  3. YRC permalink
    5 april, 2012 03:12

    STOR KRAM! Sympatitankar (BTDT precis som alla andra mammor, oberoende av om vi väljer att leva våra blogg- och FB-liv med att bara lyfta fram sol och glitter)! Hoppas det gör påsken syrefylld och påfyllande, att du vädrat ut lite av låfte åv smeto päärona!

  4. 5 april, 2012 03:49

    KRAM!! Det blir en bättre dag imorn 🙂

  5. 5 april, 2012 05:16

    Oj vad jag känner igen mig i ditt arga inlägg! Jag är ju också hemma med barn, dock äldre än dina små, men i alla fall. Utan vårdbidrag eller lön, för det finns inte här i USA. Dockhar vi ju valt för mig att stanna hemma, vilket har visat sig vara ett klokt beslut. Jag trivs i stort sett, men visst blir man trött på hushållsarbete och ingen bekräftelse på att det man gör är viktigt och att det uppskattas. Det kommer inte hem några diplom att spika upp på väggen precis!
    Fast du vet ju säkert innerst inne att du är VIKTIG, att det du gör är ENORMT viktigt!
    Kan du ta ledigt en helg? Åka hem ensam till Öbotten och bara njuta och slappa? Säg inte åt äldsta sonen vart du åker, då vill han bara med.
    Lycka till! Hoppas din dag blev bättre! Kram!

    • 5 april, 2012 06:33

      Det är ju ännu värre, att inte alls få nåt hemvårdsstöd. 😦 Men vi kämpar vidare, på varsitt håll! Ibland blir man så less.

      Jo, jag har funderat på det, men just nu går det inte. Skulle vilja åka med twinsen också, bara de och jag, vi får se.

  6. Mamafive permalink
    5 april, 2012 08:01

    Niin tyhmältä kuin tämä nyt kuulostaakin niin oli ihanaa lukea sun purkaus!
    Mulla nimittäin niin kanssa tappi otsassa…. Blääääh,koko lapsikatras ja blääh äitiydelle!
    Se tunne kun aivot vain kiehuu kun mikään siis ei mikään onnistu ilman itkua ja huuto. Mä niin odotan että tämä JÄRKYTTÄVÄ 3vuotis hulluus loppuu pian! Ja kun noita 3vuotiaita on kaksi,blääääh…

    Voi kun olis joku tapa millä sais aina vaan voimia ja jaksamista kun varasto alkaa hiipumaan. Nyt tuntuu että ei edes yöunet enään riitä saamaan voimia ja pitkää pinnaa!!
    Tällä hetkellä olen käytännössä yksin 5 lapsen kanssa 07-22.00 ja toi päivän oma aika alkaa kun lapset nukahtaa jos nukahtaa!

    Mutta pakko se on jaksaa… Ja joskus kun ei vaan anna valtaa sille kiukulle sujuu päivä aavistuksen paremmin!

    Haleja Bitte ja onneksi kohta on kesä joka helpottaa arkea kummasti!
    Ja muista että et ole yksin…. Vaikka eihän se kyllä kamalasti lohduta!

    • 7 april, 2012 02:09

      Hej! Va roligt att du skriver, jag har tänkt på dig ofta och undrat hur du har det med alla de dina.

      Ja, huu, jag är lite orolig för det där treårstrotset med två samtidigt. Men det är kanske så att båda är olika (eller trissar upp varandra) eller kanske har utbrott på olika gånger. Eller att man finner ny styrka i nåt annat just då. Jag fattar inte hur du kan vara ensam så länge med FEM småttingar! Du är så rama! 😀

      Jag brukar tänka att människan är expert på speciellt en sak; att anpassa sig till olika situationer, när man måste. Ibland tycker jag att tiden med twinsen har lärt mig att få bättre tålamod, men när jag är ensam med alla tre är det värre. William är så van, fortfarande, att bara han ska få uppmärksamhet.

      Jodå, din kommentar var tröstande. Det är det här med vertaistuki som är viktigt. Många kramar till dig och din familj, glad påsk!

  7. 5 april, 2012 08:46

    Ja vad kan man nu annat säga än att oj så jag vet hur det känns. Här är det nog ändå jag som valt att stanna hemma, helt frivilligt (inte för att jag har någon utbildning eller nåt jobb att gå tillbaka till heller..). Åtta år har jag städat,bykat och lagat mat. Tröstat och uppfostrat, skrikit och ibland gråtit. Huh. Men respect till er som får två (eller fler) på en gång. Fast jag alltid lite drömt om tvillingar så fattar jag nog att det inte precis blir lättare med flera små på en gång. Våra har åtminstone ordentliga åldersskillnader (sådär 3 1/2 ) .
    Kämpa på. Hoppas morgondagen är lite bättre redan! Glad påsk!

    • 7 april, 2012 02:05

      Det blev bättre, som vanligt! Så är det ju. Det går upp och ner. Respekt till dig att du stannat hemma så länge, det är värdefullt för barnen! Vissa klarar av det, andra inte. Jag är väl nånstans där i mitten. Tack och glad påsk!

  8. Marina permalink
    6 april, 2012 09:00

    Känner så igen mig. Fy för barngråt och lågt blodsocker, finns ingen sämre kombiation. Jag blir riktigt darrig när det händer och brukar då sleva i mig grynost direkt ur burken eller knäckebröd med smör. Glad Påsk till dig och dina!

    • 7 april, 2012 02:05

      Ja, hu, jag vet precis! Bra det där med grynost, det ska jag komma ihåg! Tack detsamma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: