Handbeklädnadsproblemet
Det var av en slump jag märkte att William egentligen är trespråkig. Han pratar först och främst finska och svenska; svenska med mig och på dagis. Finska med pappa, fammo och faffa. För ett tag sedan, märkte jag att han bytte dialekt, när han pratade med mig. Hans svenska är alltså lite delad. Det tycker jag är coolt. Som idag:
– Koll, vilken snyggan tåågbaano he bleiv, sa jag.
– Jå, he e ein koolan tågbaano, svarade han.
På dagis skulle han ha sagt ”Det är en fin tågbana” (alternativt cool).
Många som har lyssnat på oss, speciellt när vi är tillsammans med fammo&faffa, har skrattat åt vårt sätt att växla mellan finska och svenska. En mening av ditt, en annan av det andra språket och så håller det på, fram och tillbaka. Men en sak är fortfarande lite knasigt: handskar och vantar.
Mika säger att vantar är handskar och jag nekar och säger att det är tvärtom.
Alltså:
– Det här är vantar! säger jag.
– Nej, det är hanskat, säger Mika.
Jag frågade William och han byter och säger vantar på svenska och hanskat på finska!
– Jamen det här är ju handskar, säger jag. Williaaam, vad är det här?
– Vantut, säger Mika och William.
Jaha? Har ni samma problem? 🙂
Bittes blogg 
Håller med dig, aldrig hört någon som använder handskar/vantar-orden tvärtom 🙂
Vantar – stickade, eller möjligen tunn trikå
Handskar – stabilare material 🙂
Ja, precis sådär tänker jag också! Mycket bra beskrivning! Enligt Mika är det mängden fingrar som avgör namnvalet.
Det första är sormikkaat = fingervantar och det andra är hanskat = handskar…
Sen har vi ju lapaset = vantar, Kinttaat = skinnvantar..
Ja, det går jag med på. 😀 Jag undrar om det är en dialektfråga, det här med att kasta om hanskat och vantut.
käsineet…..? 🙂
Jodå, det säger vi/de också, men i vardagligt tal blir det mycket vantar och handskar. Och Mika tar fel när jag säger att han ska sätta vantar på, och så vidare. 😛
Haha, tänk att man kan diskutera om vad som är vad :)! Jag tycker det där är fingervantar och handskar. Handskar för att det är grövre material. Vantar för mej är stickade. Vantar med tumme är vantar och vantar med fingrar är fingervantar. Handskar använder jag oavsett om det är fingerhandskar eller inte.
Jag tror att det är en dialektfråga, men känner inte till åbodialekten så bra. Själv skulle jag kalla de första för sormikkaat eller också hanskat. Det andra paret är definitivt hanskat. Vantut (vanttuut som man säger på österbottnisk dialekt) är för mig stickade ”påsavantar”. Vi använder ordet lapaset i vår familj. Jag har en gammal bok med mönsterstickade vantar. Där kallas de kintaat, t.ex. Karjalan kintaat. Intressant fråga och kul att även ett litet barn redan har sin uppfattning. 🙂
Intressant det där med vantut/vanttuut. Jag har svårt att urskilja vad som hör vart i finska dialekter, eftersom jag har fullt sjå med att hålla ordning på rätt ord eller form.
Påsavantar är ju bekant, men det säger jag inte längre.