Ett år

Vilken dag. Vilket år. Idag har vi firat twinsen födelsedag. Ett år. Ett otroligt, ofantligt stort och mäktigt år. Så mycket vi har vi hunnit med, så mycket har förändrats, så mycket har man känt och så mycket finns det kvar att uppleva.

Jag vet att man inte behöver städa alltför mycket när man har ettårskalas. Alla vet att man är en barnfamilj. Alla vet att det är stökigt. Ändå vill man ha lite fint och festligt ibland, för sin egen del. Dels då några av gästerna inte sett vårt nya hem. Men hu va svårt det är att plocka undan kläder, när två andra drar fram. Öppnar en annan låda, drar fram mina kläder. De ska ju få leka, på sin egen dag.

Ändå har det kommit så mycket tårar. Tårar för att jag fick en sådan flashback till vad som hände för ett år sedan. Till den där otroliga omställningen, till förlossningen, till vissa känsliga minnen. Och ännu mer tårar för att jag inte får dela den här dagen med min familj i Österbotten. Tårar över mina egna val, över min egen tafatthet, över mina egna tillkortakommanden. Över små och stora saker.

Så det är ganska skönt att den är förbi. Ungarna har fått kalasa på en bit av den riktiga tårtan. Och vad de åt! Med varsamhet. Och stor koncentration. Majsringar, mjölk. Sång och presenter. Tack snälla gudmor och gudfar för den coola boken och det andra! Det uppskattades!

Och gammelmormor E kom med tulpaner och en underbar bok med böner och verser om trygghet och änglar. Innan de gick sa hon (på finska):

– Jag tänker så mycket på dig, jag ber för dig varje kväll. Och det där satte sig djupt i hjärteroten.

Jag känner mig trött, ensam, elak, glad, dummamma, otacksam, otillräcklig, stressad och trött, men det finns kanske hopp för såna mammor också. Nu tar vi natt och säger Tack liv för min älskade barn, för att de är friska och för att de har så fina människor som bryr sig om dem och ger så många saker för att hjälpa oss!

Galoppboken är tydligen något nytt, den har väldigt detaljerade och coola bilder.

Tårta fanns så det räckte och blev över.