Kanelbullar utan sällskap
Jag visste inte att jag kunde baka kanelbullar. Nu sätter jag det på CV:n, tillsammans med
att jag är en fenomenal golvtorkare och brödsmuleuppsamlare. Får man några extra poäng för det nånstans?
Det enda som saknas är lite bullsällskap, förutom ungarna då. Jag saknar mina syrror supermycket. De skulle jag gärna spendera kvällen med. Jag läser om att Eva och Linn ofta är tillsammans med sina syrror och familjen. Är lite avis faktiskt. Och jo, jag vet, pärlsockret fattas. Det hade jag inte. Dessutom kanske det underlättar att sätta bullarna i formar också, men det blev lite rörigt med tvillingarna i köket samtidigt, så det fick gå såhär denna gång.
Receptet tog jag från ICA-kuriren.
Kvällens bästa fynd:
– hittades av twinsen i en låda. En Reima-vårjacka i storlek 74, som passar perfekt nu. Den hade jag glömt. Så bra att dom röjer i skåpen (fast nu räcker det!)!
Fast det tog nästan 20 år innan vi kunde börja umgås utan att strida;) Skämt åsido. Vi har faktiskt inte haft så mycket kontakt och umgåtts de senaste 5-10 åren, men nu är har de andra också växt till sig så mycket att vi kan umgås på ett helt annat sätt än förut. Förresten såg det väldigt gott ut med bullar!
Oj, det visste jag inte. Man får inte det intrycken. Va roligt att ni har funnit varandra. Jag förstår vad du menar. Ibland måste man också kunna ge plats åt varann att vara den man är, i olika åldrar och så vidare. Jag är glad för er skull!
Mmm, de där bullarna, de blev superbra! Inte för söta heller. Till och med William, som inte är nåt bullmonster, ville ha två.
Finns det inget öppet dagis eller dylikt du kunde åka till med de små, så skulle ni få lite omväxling och få träffa andra 🙂
Jo, det finns Folkhälsans babycafé och sånt. Plus nåt på finska här nära. Det har också ofta varit så att jag vill lägga mig ner och vila med ungarna, precis just då de har de där träffarna, så jag har prioriterat det. Sen är det mat och kokande varannan eller var tredje dag (fast jag försöker koka mycket i taget!) och så går dagen!