Torsdagskaoset

Heureka. Bloggen.fi löper smidigt igen och har en ny design, fast inåt. Man ser lite på startsidan också, men det mesta är bekvämare och bättre när man skriver själva inlägget. Tack HSS Media för det, för att ni tar oss på allvar! Däremot lyckas jag inte ladda upp några bilder än, få se om det är fel på mig eller dem.

Igår trodde jag att vi skulle bli magsjuka hela bunten här också. Milja började kräkas, men tack och lov var vi redan i badrummet då. Med tanke på att William kräktes i sömnen (och somnade om) i helgen, var det med en viss oro jag funderade på vad man gör med två bebisar, när den ena (eller båda?) kräks och man är ensam hemma. Hur ska man då hinna med båda?

Tack och lov behövde jag inte ta reda på det, den här gången, för vi tycktes ha gått nån magsjuka light, för jag såg inget mer äckelkräk. Ursäkta förresten för att jag skriver om såna här saker, men det är svårt att låta bli, när det tar upp all tid och allt man gör, just då. Dessutom läser man på varannan status som vänner skriver, att folk varit sjuka. Måste man vara magsjuk varje vinter? Jag tycker vi slutar med det, omedelbums!

Men milja makter vad vår lilla tjej har röstkapacitet och vilja! Miljan med Viljan visar tydligt vad hon tycker. Tydligen är det fler tänder eller nåt lurt på gång, för glad är hon inte. Däremot hurrar vi för att Isaac får sin tredje tand, wohoo! Den kan han behöva till ettårstårtan, även om han äter hur bra som helst med bara två. Jag fattar inte hur, men han är jätteduktig.

Själv håller jag på och tar ner fler och fler hyllor. Nu rök alla CD-skivor och DS-spel som var uppradade. Isaac kom nämligen på att han kan stå och skaka hyllorna. Man kan visserligen skruva fast hyllorna, men med facit i hand av föregående skruvprojekt, var det här lättare. Och så staplar jag stolar framför elementen, så att de inte ska banka där hela tiden.

Parketten, som vi slipade upp, när vi flyttade hit, ja den får man glömma. Det jag tänker på är grannarna under, som får höra på när Isaac hela tiden kastar saker. Det är en smula tålamodskrävande det här med två bebisar. Speciellt då man ändå vant sig vid så mycket eget liv och egna saker. Det är på sätt och vis tyngre att få barn när man är över 30, för att man blivit van med alla egna saker – och så ska det skalas bort för en ganska lång tid framöver. Vi biter ihop, tar en kaffe och går vidare!