En handfull hår senare
Jag klippte av Mikas vinterpäls idag. Han har så tjockt och lockigt hår, att det skulle räcka som löshår åt en hel by med skalliga män. Ungarna sov, när jag klippte. Milja var lite tveksam, när hon vaknade. Är du verkligen min pappa, han var mycket hårigare? 😀
– Tänk om man skulle karda håret, spinna och göra till garn, sa jag medan jag klippte.
Då skulle man kunna sticka sockor av håret!
– Nä-än! De skulle jag verkligen inte ta på mig, sa Mika.
Det skulle inte jag heller, det lät faktiskt inte så lockande. Det är märkligt hur man kan tänka sig att ha fårhår på fötterna, men inte sitt eget. Eller nä, det är ganska naturligt att man inte vill. 😀
Förresten så är det inte handen som gungar vaggan, som har makten i hemmet. Det är kvinnan med saxen i handen, som kan sluta klippa, när hon vill. 😛
Isaac är på G. Han tror fortfarande att det är lördag. Eller kanske det finns nåt som heter Sunday Night Fever också? 😀
Bittes blogg 
Fast jag tror faktiskt att jag har sett någon grej om en som stickade med just människohår. Och så vet jag att man kan göra smycken av människohår, typ flätade armband och sådant. Men jag vet inte, jag tycker att det är rätt äckligt 😛 Konstigt det där. Hår som fortfarande växer på huvudet är fint, men på alla andra ställen är det bara obehagligt. Typ i mat, eller när man ska rensa avlopp. Hu!
Jag avstår också. 😀
Och precis, det ska vara på huvudet, men ingen annanstans, typ.
Min mormor berättade för mig att de brukade dra hårstrån från sitt huvud och ”sticka in” hårstråna med strumpgarnet, för att förstärka yllesockornas fotdel, och då främst hälarna. Det hemspunna yllegarnet var långt ifrån lika slitstarkt som det vi köper i dag 🙂