Man kan ju alltid gå ut och jaga skuggor

Det är en strimma hus, som glimmar blått
vid himlens rand,
det har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

(småskalig omskrivning av Edith Södergrans dikt En strimma hav)

Det är svårt att fota utan stativ i mörker. Men det går. Vissa vill inte få med lens flares (vad heter det på riktig svenska?). Ibland tycker jag att det är småmysigt. Lite fel, borde inte vara så. Som livet. Aldrig perfekt.