Skip to content

Man kan ju alltid gå ut och jaga skuggor

11 november, 2011

Det är en strimma hus, som glimmar blått
vid himlens rand,
det har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

(småskalig omskrivning av Edith Södergrans dikt En strimma hav)

Det är svårt att fota utan stativ i mörker. Men det går. Vissa vill inte få med lens flares (vad heter det på riktig svenska?). Ibland tycker jag att det är småmysigt. Lite fel, borde inte vara så. Som livet. Aldrig perfekt.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: