Skip to content

Grådasket

1 november, 2011
tags:

Nej usch för grått och trist väder! Som tur var, missade vi regnet och diset.

Twinsen tyckte i alla fall inte det var trist att gå ute. Det orerade högt och länge, det hördes var vi gick. Jag såg en kille som kom gående emot oss. Han kan inte ha varit mer än åtta, nio år och han grät lite. Höll ena handen innanför jackan.Hade han ramlat? Han gick bara med crocs och tappade ena tofflan. Jag ville stanna och fråga; hur är det fatt? .. men så fegade jag ur. Jag stannade och kollade vart han gick. Hoppas han hade nära hem.

Nä nu måste jag rycka upp mig! Här kan man ju inte gå och dra benen efter sig hela kvällen.

Nästa inlägg kommer inte att handla om garn, barn eller stickning. Eller bajsblöjor. Jag lovar.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Barbro permalink
    1 november, 2011 02:57

    Hur kan de vara så förtjusande charmiga??

    • 1 november, 2011 08:47

      Ja säg det! Det vet inte jag heller, men jag är enormt glad att de är det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: