Lek och famnar

Det är en solig och rolig dag! Man blir så glad av solsken! Och av sina glada barn! Jag känner mig larvigt glad över att vara hemma, en dag som denna, fast egentligen vet jag inte varför. Jag bara trivs med mina barn, min rotsaksgryta och mitt kaffekok. Det känns enkelt och stresslöst.

Det doftar kardemummakaffe och dillkött i köket. Dagens maträtt för små munnar blev ovanligt lyckad. Inte vet jag om det berodde på dillen eller palsternackan, men gott var det, när den store kocken smakade. Och ungarna åt glatt.

Sen blev det lek och bus. De har röster som hörs, de här små! Gällt och högt ska det proklameras och de härmar gärna varandra.

Milja kom på att man kunde dra ut lådor och hitta roligt saker. Så praktiskt, när nån ändå la mig på den här höjden. 😉

Det är ändå roligast att leka med det som nån annan har!

I en diskussion som jag läste idag, pratades det om ifall barn man bär mycket när de är små, blir famnbebisar. Jag tror faktiskt inte riktigt på det. Isaac har vi burit och vaggat mest, men det är ändå Milja som vill vara i famnen oftare. De somnar i vagnen, båda två, ofta samtidigt. Eller i sängen. Jag minns att jag funderade på det där mer när de var yttepyttesmå.

Å andra sidan. Det är en ganska kort tid de vill vara i famnen. Det är ganska härligt att ha ungar i famnen, men självklart vill man göra lite egna saker ibland också. Hos oss har ungarna övertagit sängen, men William är inte i vår säng längre, förutom när vi läser. Han somnar även i sin egen säng, vilket jag aldrig trodde skulle hända. Så att ha barn i sängen och i famnen är en lyx, tycker jag. Mina barn får gärna bli famnbebisar.