Handla

Den här vagnen hänger verkligen med överallt. Till dagis, till affären, i lägenheten. Ungarna somnar i den på dagen och på kvällen. Vi står och drar den fram och tillbaka tusen gånger. Den låter som en rottingstol, för att handtaget är justerbart och knarrar. Men den är perfekt nu när det är svårare att hålla ungarna i famnen.

Idag storhandlade vi. Än så länge går det jättebra att ha med twinsen. Men inte med alla tre. Just nu är vi inne i det där skedet då man lastar hem kopiösa mängder glas, blöjor och välling, så kassarna väger ett ton, fast det egentligen inte handlar om så mycket mat. Jag orkar inte hålla på och göra välling själv, fast man kanske borde det också. Så vi släpar vidare och nöjer oss med det. Det är ju trots allt en tid som kommer att vara förbi om ett par år och inte komma tillbaka. (vilket känns både skrämmande och befriande.)

Det fick mig att tänka på duktiga och hurtiga mammor. Eller så som man ofta förväntas vara. Sån som alla mammor är i reklamerna eller matlagningsprogrammen. Man ska baka, kocka, fixa, pyssla, tvätta och städa tillsammans med sina barn. Leende mammor med fint hår och smink som aldrig rinner och som de aldrig glömmer att tvätta bort på kvällen. Mammor med nyfärgat hår, fint uppsatt och ett snitsigt förkläde och inga ringar under ögonen.

Mammor med leenden upp till örat, med barn som lyder vid minska vink och aldrig säger emot.

Jag hatar att pyssla och klippa hela tiden. Och det kommer ritrester på borden, tur att köksbordet är svart. Det är klippgrejs och tejp och kladd och papper överallt och det är bara en som klipper än så länge! 😀 Därför proklamerar jag: våga vara sig själv . våga ickepyssla då och då. Våga vårda sina egna intressen, vare sig man är mamma eller pappa, ensamstående eller fyrtiofyra i familjen. Var dig själv! Ta lite plats, men ta inte över!

Men våga också vara ödmjuk för livet mellan varven.

Citatet ovanför kommer från en av mina favoritdikter. Av Inger Sjöstrand. För bita ihop är bra, men inte i längden. Inte för nån.

Vi biter ihop
våra tänder
Vi biter ihop
så att käkarna värker
och
tänderna
nöts
Vi biter ihop

En dag
brister huden
och
jämmer
bryter ut ur såren

Hindra det!
Släpp fram din vrede!
Ropa mellan tänderna!
Gå lös
på dem som stjäl vårt liv
på dem som
hindrar
oss att leva
På dem som tvingar oss att
bita ihop
bita ihop

Medan jag är på det här kåserande, funderande humöret, får ni några lövbilder på köpet. Det får ni stå ut med. Jag älskar lönnlöv. Och eklöv. De fanns aldrig när man skulle samla löv i skolan, de var ju ädelträd och vi bodde långt i norr. Men nu ser jag dem och är glad åt de lysande små skatterna. Speciellt eftersom jag inte behöver räfsa.

.. och lite bläcksvampar. De här tycker jag är fina i sin enkelhet, för att de krullar ihop sig vid kanterna. Det påminner mig om kinesiska hus, där taket böljar uppåt för att de onda andarna som faller ner, ska rulla tillbaka upp. 😉