Skip to content

Fyra år

18 oktober, 2011

Nog är de söta våra ungar, men ikväll var jag ohyggligt tröttglad när de äntligen sov, alla tre. Jag tänker inte vara prutthurtig och säga att allt kändes toppen just nu. Det är mat, mat och däremellan åtta bajsblöjor, som jag tror blev dagens slutgiltiga saldo. Den ena rullar hit, den andra rullar dit och ofta är det nån som är ledsen. 1, 2, 3, 4… tålamod.

Dagens försenade fyraårskontroll gick däremot över förväntan. Det allra svårast var att jag måste sitta tyst och låta William svara – för han kan ju så mycket! Jag ansträngde mig extra mycket och märkte hur mycket vi egentligen pratar och förklarar här hemma. Kanske vi borde vänta lite oftare på hans svar, inte fylla i eller överförklara. Men åh va svårt det är!

Den där sprutan var jag också lite rädd för. Eller nej, inte rädd. Utan rädd att han skulle få stora skrikattacken, jag skulle få springa ut och jaga mitt barn nerför backen med väskan och kläderna i högsta hugg. Det blev inte alls så. Han sa bara att han inte ville, såklart, och sen ville han komma i min famn. Visst försökte han mota undan sprutan, men jag höll hårt om mitt stora, starka barn och det gick snabbt över. Det märktes att han var stolt att han klarade det så enkelt! Däremot var det inte lika lätt att få honom att lämna rådgivningen, för där fanns så roliga leksaker och hemma är det ju sååå trååkigt!

Ändå var det inte det. Han satt och lekte med sitt smålego och byggde trafikskyltar hela kvällen. Ville inte se på Bolibompa eller TV, vilket jag är glad över och han bar blöjor och kramade sina småsyskon. Jag är så glad att vi har orkat läsa för honom, för just nu gillar han rim och ramsor jättemycket och det sätter sin prägel på allt han pratar om. Han kanske inte är så bra på pyssel eller finmotorik, men han är en hejare på alfabetet, trafikskyltar och siffror. Själv beskrev han det såhär:
Jag tycker inte om att räkna från A till Ö, för det blir så svårt efter P. Då kan jag int.”

Rådgivningstjejen smålog och sa:
”Men du behöver inte kunna alfabetet, du är ju bara fyra år.”

Jag hoppas inte William får samma prestationsångest som jag ofta upplevt i skolåren. Han kan så mycket, men inte alltid just det han vill – och det behöver han inte kunna – fast han själv tycker att han genast måste kunna allt. Det är svårt det där med att begripa att man ska lära sig. Inte kunna från födseln. 😉

Min lilla, lilla, älskade kille. Det roligaste på kollen idag var när tjejen visade bilder med tre ljud, som liknade varann. Till exempel: Kjol, stol och sol. Eller tår, sår och hår. Sen skulle man visa på det ord som hon sa.

Det rimmar”, fnissade William för varje bildkort.
”Jaha, det här var för lätt för dig”, sa tjejen.

Det är tur att man är olika. Man ska berika och berömma det ens eget barn är bra på! Även om man tappar nerverna emellanåt när han ska rimma om allt och man säger bara ”jaja” om vissa saker. 😉 Det är mycket tålamodet ska räcka till. Och för det mesta går det ju faktiskt bra, men det är så lätt att skriva om det dåliga och glömma när det går bra.

Regnet smattrar och piskar mot fönstren. William gillar inte det här vädret, speciellt inte när det blåser och den här gången håller jag med!

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 18 oktober, 2011 10:30

    Vilket vackert foto, helt underbart 🙂

    • 19 oktober, 2011 08:41

      😀 Jag gissar att du menar vattendropparna? 🙂 De är roliga att fota.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: