Snabba barnen

Det tycks vara störtomöjligt att få en bild där båda ungarna ligger stilla samtidigt. 😀 Det blir två istället. Ju äldre de blir, desto svårare blir det också. Det är två glada barn vi har, men de vill inte vara stilla och de ville inte vara själv. Nej, i famnen, på soffan, ge-mig-leksak, koka mat, låt oss vara med, vara med! Såklart man vill vara med där det händer saker.

Jag köpte ett par nya matskedar till bebblorna nyligen. De har en värmeindikator längst ut på kanten, som visar när maten är för för het. ”Nämen, det var ju fiffigt”, tänkte jag i affären.

Tja, inte så värst fiffigt, faktiskt. De funkar visserligen, spetsen blir vit (eller gul, beroende på ursprungsfärg på skeden) när maten är för varm, men man måste ha skeden i maten 15 sekunder och sen är det en massa mat på skeden, så man ser inte indikatorn. Är den nu riktigt vit?

Eller har den ändrat bara lite färg? Det var inte lätt att säga, såvida maten inte är jättevarm och då märker man det ändå. Dessutom har skedarna en märklig vinkel. De är däremot inte dyra, så prova på.

Vi börjar nu komma till den delikata åldern då ungarna vill ”låna” saker av varandra. Skedar, haklappar, leksaker, allt de kommer åt. Ännu kivas de inte, utan lånar fram och tillbaka. Jag vet att det kommer värre tiden, men gläds åt att de inte bråkar ännu.

Man måste passa på att låna storebrors saker när han inte är hemma. ^_^

På tal om storebror och lillasyster. Många, speciellt läkarna vi har varit på kontroll till, frågar vem av tvillingarna som är äldre. Isaac är född först, men eftersom det bara skiljer en minut på dem och han råkade vara dem som låg längst ner, har vi inte gjort nån skillnad på det här hemma. Det kommer alldeles säkert bli så att de bråkar/skojar om det när de blir äldre, men Mika och jag pratar inte om att Milja skulle vara nån ”lillasyster”, bara om man ser till William förstås. Gentemot Isaac är hon är bara ”tvillingsyrran” eller ”syrran”. Eller bara Milja. Den lilla tösabiten.

Det är märkligt att man kan ha åsikter och tycken redan i så liten ålder som nästan sex månader. Isaac protesterade lite vid maten idag, men så fort jag tog fram efterrätten blev det knäpptyst. Nam nam. Den här var en favorit. Idag åt de både mango och morot, två saker som jag aldrig gav åt William. Han var ju superkänslig när det kommer till morot och nu superkolla jag twinsen kinder och munnar, är beredd på att de också ska få utslag – – men nix pix. Inget. Jag är såååå tacksam. Morot är ju så bra att sätta med maten åt det små. Hurra för icke-allergi!

Jag hittade, efter mycket sökande på en gammal hårddisk, ett par bilder av William när han var sex månader gammal. Jag tog inte med de värsta röda, söndriga kinderna. Det tog ett tag innan vi fattade vad han var allergisk mot.

Oj, va annorlunda han såg ut. Va snabbt man glömmer!

Och så hittade jag en mysig bild av kusin C också. Fem år går fort, fast ändå inte.