De söta

Ännu en lång, fin dag till ändå. Alla ungar sov till klockan nio i morse – det har aldrig hänt! Okej, de fick lite välling och mjölk vid sjutiden, men ändå. Hurra för sovmornar!

Vi har en riktig ”sån-där-helg-som-alla-duktiga-föräldrar-bloggar-om-helg”. Vilket avslutades med en stund hos fammo och faffa. William vill fortfarande flytta dit. Jag undrar om det är dit, till dem (till faffa) eller till själva huset han vill. Isaac och Milja är bara allmänt söta. Och lite krävande. Det är faktiskt extra skönt att alla ungar sover efter klockan tio ikväll. Man behöver pusta ut ibland. Vi hoppas på en god natt – tillika åt dig som läser. Alla borde ha rätt till god sömn. Och choklad. Och familjen och vänner. Och garn. Och lycka och harmoni. Ni vet, the good life. 😉

Efter dagens bildskörd kan jag konstatera förresten konstatera följande, igen:

1. En bra bild redigerar sig själv.
2. Dagsljus = rock n’ roll! (fast det visste jag ju redan)
3. Ett fint motiv gör det lättare att fota.
4. Den där bilden man trodde var suddig och lite knasig, kan ibland vara bättre, för att den är tagen i rätt ögonblick.
5. En systemkamera är tung att bära med, men den är värd mödan.
6. Det blir bara fler och fler ”Kodac moments” ju mer man fotar. ”Nämen vänta, jag ska bara ta en bild!”