De där värdefulla minuterna

Igår tänkte jag sätta mig en stund på balkongen, när båda tvillingarna sov. Där hade Mika också tänkt vara – just då.

– Vi ryms nog här, sa han och gjorde plats. Och tog fram sin kettle bell.

Då tyckte jag inte att vi rymdes längre, för jag ville inte få en stålkula i ansiktet, där jag satt med sticksömmen.

Sen vaknade Isaac, så då slapp jag fundera mer på vad jag skulle göra, eller var jag skulle sitta.

Vårt vardagsrum lever verkligen upp till namnet. Var dags rum. Det är både tråkigt, hemtrevligt och tryggt.

PS. Mika är inte sådär farlig som han ser ut, han är bara väldigt koncentrerad på sina 16 kilo in action. ^^ DS.