Den lilla stora

Varför ska alla ha det så vitt i sina kök och sina hem? Jag vill också ha vitt, men det finns ett problem. Eller nej, det finns tre små problem och så finns det jag. Jag orkar inte hålla det där vita sådär vitt. Det går bara inte. Speciellt inte när det finns de som nyser mat över mig eller bajsar i blöjor eller viftar runt gröt. Kanske man borde ha ett kök med enbart vitt kakel? Fast det skulle ju se väldigt sterilt ut.

Sju bajsblöjor idag. Rekord. Och rekord i gnäll, tror jag bestämt. Och då applåderar jag ändå William, som inte hade en enda av dem – han hade fixat det på toa, på dagis, och han var inte den som gnällde nu. Jag berömmer honom massor! Ikväll var vi ute på McD’s och åt pommes och burgare. W ville pröva ketchup med peppar. Även om jag är lite anti-ketchup-i-stora-mängder, tyckte jag det var skoj att han upptäckte ketchup med krydda. Det är modigt att våga smaka på nya saker.

Medan vi var där, kom en annan familj in med tre barn i åldrarna (uppskattningsvis) 7, 5 och 3. Jag tänkte att huh-huu, det där blir en helt annan femma, att orka hålla reda på tre barn och få dem att hålla sams, att dessutom hinna springa efter två små. Fast kanske det inte blir så? Vem vet. Man måste tro det bästa. Och som William har förändrats den senaste tiden. Det går att föra helt andra diskussioner med honom. Han svarar så… vuxet! Mitt lilla, stora barn. Ikväll var vi ute på gården, bara han och jag. Vi skrattade åt dåliga pruttskämt och gungade, bara för att det var vi två och för att det var kul!