Egentligen

Åh, jag glömde ju. Jag blev småchockad, fast på ett väldigt glatt sätt över att Eva ska flytta tillbaka till Österbotten. Du sa ju inget, det var en total överraskning! 😀 Det är du verkligen värd! Och jag fällde en liten tår för att det är så himla fint och för att jag nog saknar rapalandi ganska mycket. Egentligen.

Men vi är där vi är, och jag vet att vissa saker bara är menade att bli som de blir. Som att vi fick tvillingar. Det var meningen så. Det har gjort mig till en bättre person, på allvar. Förr var jag så ledsen över att ”ungen kan inte sova, sov nu!” och nu är jag så glad över att det ena barnet sover, då har man ju ”bara ett att hålla reda på”, ha tid för en i taget. Vare sig det är William eller en tvilling. Det är säkert på samma sätt när man har flera barn över huvud taget. Och kanske det är sant att det här med tvillingar ger dubbel glädje. Inte på det sätt man förväntade sig, utan på ett sätt som kom smygande, på köpet, mellan raderna. Mellan vardagssysslorna. 🙂

Finaste lilla Isaac och Milja. Ni förstår inte vilken glädje ni skänkt mig, oss. För att ni finns, för att ni kom. Tack.

Jo, det är mycket känslor idag. Kanske för att jag är ”tillfreds”. Kanske man är mer känslosam då. Och för att Makaronen och Lillsnuttan sover samtidigt och för att de mår bra. Och för att jag gillar min blogg igen. För att ni som läser, finns där. Och för att ni säger så fina saker. Puss på er! ♥