Dagens rätt

De senaste dagarna har vi legat lite lågt. Det där med sova hela natten är för tillfället glömt, men det har sina skäl: feber och förkylning.

Åh, varför kan inte barn som är såhär små förskonas från slem och feber? Blä också. Åtminstone tills de lär sig snyta ur lite snor. Eller ja, det kan inte ens William (för han vill inte) men man kan i alla fall hålla honom mer upprätt.

Den är riktigt ond den här hösten! Eller ska man säga sensommaren? Det är ju bara augusti. Jag känner av viruset själv: ont i kroppen och förkylningsblåsor. William klarar det bättre, han har ju gått igenom en hel del redan, men de små lider.

Men de är så duktiga ändå! Inatt sov de faktiskt nästan fem timmar ändå, utan paus. Skönt. Milja hade feber igår, idag var det Isaacs tur. Visserligen vet jag inte om man kan kalla strax över 38 för feber, men de knorrar och snorar. Och ännu surare blir de ju av allt man försöker suga ur näsan!

Jag förstår inte hur de ändå orkar äta så bra, till och med smaka på en ny grej idag. Veckans grönsak i bebisköket: broccoli. Kanske de inte känner nån smak. 😉 Gapar gör de båda två. Jag applåderar mina duktiga barn och hoppas att det håller i sig.

Jag har försökt göra som jag läste i broschyren vi fick från rådgivningen: inte trycka in skeden i munnen, utan låta den vila vid underläppen tills de öppnar munnen. Och inte heller torka bort maten hela tiden från munnen, men det är otroligt svårt att låta bli! Man vill liksom svepa bort det med skeden samtidigt. Men låter man bli, så vänjer de tydligen sig lite lättare vid hur mat känns och att öppna munnen. Jag vet inte om det stämmer, minns inte alls hur jag gjorde med William, men det här funkar i alla fall just nu. Det är som pappa brukar säga: ”He gar int me tromant!”. Hur man nu sedan översätter det till vanlig svenska: ”inte med våld” typ.

Och så ser de ju ut därefter. 🙂 Efter maten torkas det, städas undan, de sitter så fint i sina sitters och tittar på. Jag får koka nappar och städa undan nästan alla saker, innan det blir nåt gnäll. Kanske de nöjer sig med samma sak, när de blir större, om de då får sitta i matstolarna och kolla vid diskbänken?

Vissa somnar till och med på maten. Och får sova vidare i egen säng.

Andra är vakna, äter på sin trasa och äter på min hand när jag har henne i famnen. ^_^ Vi lyssnar på melankoliska låtar i min playlist på Spotify. Det blev just den som rullade idag, det var ett tag sen jag hört de där låtarna.

PS. Jag är lite extra stolt att jag kan säga att bebblorna har ätit _min_ mat, som jag själv gjort och att det går så bra ner. Burkarna hinner vi nog med ändå. Yay!