Hoppa till innehåll

Surmulen

8 augusti, 2011

Man blir sur och tvär av för mycket bebisskrik. Idag var Milja så ledsen att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med henne. Till slut smittade det av sig på Isaac också och så satt man där med två missnöjda korvar. Jag drog fram vagnen, den var inne i lägenheten den här gången. Kurvade mellan möbler, staplade skor för att komma ut genom dörren, lyfte griniga tvillingar och försökte få dem lite tystare tills vi kom ut. Glömde myggnätet. Vände om och knölade vagnen in i hissen en gång till. Den går ju in, men det är inte många centimeter till godo och man måste lossa handtaget för att kunna stänga hissdörren. Bökigt. Insåg att jag verkligen borde dammsuga, men då gick jag bara ut, ut och stängde dörren om mig.

Det var ganska fint ute, nästan 20 grader, soligt, men blåsigt. Ungarna blev lite förvirrade av att det blåste dem rakt i ansiktet. Vår vagn är ju ganska låg och har inte samma skydd mot vinden som en liggvagn för bara en bebis. Vår är ju en sittvagn med två lösa sittliftar i.

Jag var sur och uschig och gick bara en kort runda runt kvarteret. Det räckte för att de skulle somna. När jag kommer tillbaka till gården står tantorna på en av balkongerna och kikar ner och följer mina steg. Vanligtvis brukar jag heja (i alla fall på några jag känner lite bättre) men nu kände jag mig bara förföljd. Jag ville vara ifred och inte vara nån ”nämen, ser du vem som kommer där igen. Ojoj, jag undrar vad hon gör idag.. vart har hon varit” eller nåt liknande. Samtidigt förstår jag att folk faktiskt står och kollar från balkongen för att de inte har nåt annat att göra. Och för att det är fint väder eller whatever. Inte en enda bild tog jag idag heller, nej blä, jag hade ingen lust att fotografera någonting. Orkapunktnu.

Sen sov den en stund och Mika kom hem. W hälsar på fammo och faffa och han hade varit så glad, så glad att se dem igen, att han slängde sig i famnen på fammo. Det har jag inte gjort förut. ^^ Skoj! Bebblorna vaknade, jag hann äta och dricka en kaffekopp. Jag mjuknar.

Sen går det faktiskt inte vara sur längre! Efter tuppluren möts jag av en gosig bebis som ligger i min säng och strääääcker på sig. Rullar med tårna och fötterna på bebissätt, petar på mig, i ansiktet med de där små, varma fingrarna och ler stort och jättelänge och säger: Guua! Då smälter själen och alla ledsna tankar blåser sin kos, för det går inte att vara arg på ett charmtroll med ABBA-hår och rådjursögon. Han tittar på mig länge, som om han sade ”mamma, det är ju du, mamma, va roligt att du kom!” Och så de doftar bebis, jag vill pussa och pussa och pussa på dem båda. Jag förstår att William ibland har svårt att låta bli dem, för de är ju så bedårande.

Kan man pussa sina bebisar för mycket? Nej, det tror jag inte. Och man ska passa på när de är såhär små och inte smiter undan, hah! 🙂

2 kommentarer leave one →
  1. annepauline permalink
    8 augusti, 2011 02:44

    Ojoj, Isaac kommer att bli ( är redan! ) en tjejtjusare av oanade mått!

  2. 8 augusti, 2011 05:48

    Man kan pussa sina små babysar precis så mycket man vill, det kommer nog en dag då man int får röra dem med lillfingret ens 😉 Sen vet jag int hur mycket man får pussa sitt barnbarn..sku gärna göra det också så mycket jag vill..
    Vad bra att din dag blev bättre, sköt om dig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: