Kontrollen

Folk undrar hur det är att ha två bebisar samtidigt. En del förfärar sig. Många brukar fråga (eller påstå) att det ”säkert är dubbelt så tungt” men jag säger att det inte är det. Det finns en massa saker man gör samtidigt ändå, som man ändå måste göra med ett barn: som att mata, värma mjölk (eller amma) och byta blöjor, skaffa salvor, tvål och passande tvättmedel och så vidare. Hur mycket tid det tar beror helt på hur bebisarna är. Vissa barn, oavsett om man har eller flera, tar upp mycket mer tid. De liksom kräver det. Vi har lyckan att det inte är så med tvillingarna och det sa jag också på rådgivningen idag. De sover ju hela nätter, de hänger med. Överlag går det riktigt bra.

Men det finns saker som är lite knepigare. Inte omöjliga, men svårare. Som att gå ensam till rådgivningen. När jag väl är där är det inga problem, men innan. Mina händer räcker inte till! I morse åkte vi iväg alla fem på en gång och det var bökigt värre. Det är så lätt hänt att man glömmer något (jag glömde ta min medicin, men märkte det när jag var hemma igen, så det var ingen fara). Som tur var, kunde Mika komma med.

För även om jag har vagnen, så har jag två bebisar och två bilstolar också. Rådgivningen ligger vid stadssjukhuset. Där ska man

1. hitta parkering, det är ofta fullt
2. betala för den, krångla med biljetter
3. gå uppför en lång, tung backe. Det är ett par hundra meter mellan parkering och rådgivningen.
4. Släpa på två bilstolar/barnskydd samtidigt. Urk.

Det där är inga problem om man ska dit själv eller med William, men med två bilstolar. Och egna väskan och skötväskan. Eller med vagnen. Redan den är lite större än vanligt och ganska tung och bred att få in och ut ur bilen.

Egentligen får man inte ta med vagnen in till rådgivningen. Men ena bilstolen krånglar och vill inte gå ut, så vi fick ta vagnen i alla fall. Jag visste inte ens om dvagnen skulle rymmas in i sjukhuset. Det gjorde den såklart. Det är ett sjukhus. 😛 Och rådgivningstanterna var så goa och sa att det var okej. 🙂 Skönt. De förstod, men hade inget bra sätt, inget råd för hur jag skulle göra om jag kom ensam. Jag kan visserligen åka buss, det är inte svårt, men tar lite tid. Och då borde man gå nånstans där man kan mata dem efteråt, det tar sin tid (flaskor, mat, trasor, blöjor).

Men än så länge har det funkat bra, då Mika kommit med. Det går ju inte så bra att sätta ner en av twinsen nånstans, eftersom de inte kan sitta än. Sånt blir lättare när de blir större, fast jag på sätt och vis tycker att det är lätt som det är just nu. De sover mycket, de äter regelbundet och väldigt enkel mat.

Och om besöket kan man väl säga att Isaacs sprinklersystem funkar väldigt bra. Han måste ha sparat sig, för han blötte ner vågen i ren förskräckelse och sen trodde vi att det var slut. Nejdå, han fortsatte med att kissa ner min tröja och hela skötbordet igen. Det blev en hel del glada skratt, utom för Isaac själv, som var lite blyg för främmande tanter. Tur att mamsen och pappsen var med. ^^

Mest glad är jag över att det står ”Växer fint, allt normalt” i rådgivningskorten. Underbart! ♥♥

Såhär stora är vi nu – drygt fyra månader gamla:

Här är storebror  i ungefär samma ålder. Då var han 60 cm och 6,7 kg. Lite skalligare och ljushårigare, men lika underbart go och söt!

(Mina älskade, underbara barn. När jag ser på bilderna eller när jag ser på dem och de är stilla, så man hinner fundera, känner jag mig så ofattbart lyckligt lottad. Det känns nästan som en skymf mot de som inte kan få barn eller de som har barn med något bekymmer. Det är inte menat så! Men man måste väl få vara glad åt sina egna barn? Jag förstår bara inte hur jag ska kunna och hinna uppfostra tre barn, men det löser väl sig på vägen. :))