Söderut

Det är otroligt hur mycket vatten, handdukar, skor, mat och tålamod det går åt när man är fem barn och sju vuxna under samma tak – som vi var igår. Det är härligt, men väldigt intensivt. Man försöker hinna med så mycket som möjligt; rensa en dator, grilla mat (fast svågern är ju Grillmeistern), prata om allt man hade tänkt, leka med alla ungar, äta, duscha–leka-städa-sova! Vi skrattar och träter. 🙂 Twinsen hänger mest med, de sov ofta i vagnen eller satt i någons famn. Igår när det hade lugnat sig lite satt jag med stora C och tittade på åskan och blixtar. Fast de kom ju så få. C berättade att det är Gud som styr blixtarna.

William har, med jämna mellanrum, speciellt så han ska sova, sagt att han vill hem till Åbo. Fast jag är helt säker på att han kommer att vilja tillbaka när vi väl är hemma. Han och C hade jätteskoj – och då är han inte längre lika fast vid oss. Men när jag satt i vardagsrummet med en tvilling i famnen, den andra intill mig på golvet, stora C och Wili intill mig; de berättade hela tiden för mig om vilka slags båtar de byggde – då kände jag mig som en dagistant. Tihi! Jag har ett speciellt öga till stora C, jag tycker om att fundera om saker med honom och ibland leka och rita. Men det är svårt att hinna med det just nu, när så många är små.

Nu rullar vi söderut igen. Jag har en del bilder jag vill sätta upp, men det har fått vänta. Vi tar det som en resumé av resan sen. Just nu vill vi mest svalka oss och torka kläder. Vilken fuktig vecka det har varit på rapalandi. Jag älskar min familj, alla bitar av den, med alla skavanker och välsignelser.