Dop och Mumin

Vilken helg det här har varit! Jag är helt slut. Men faktiskt inte utmattad, utan mest nöjd och glad. I made it! Utan trauma, det blev en härlig fest och jag har tre döpta barn i min familj. Jag har fått spendera tid med mina nära och kära, med mina svärföräldrar och med en massa människor jag gillar. Tusen tack alla som gjorde vårt dop så fint. Ni rockar! Det enda som gör med lite ledsen är vissheten om att de jag älskar finns så långt borta och jag är ofta rädd att något ska hända, att jag inte ska kunna vara på plats, att de inte ska finnas. Att allt det fina ska tas ifrån mig.

Men nu har jag det! Nu har vi det bra och det njuter jag av!

Det var en varm dag, både utom- och inomhus. Självklart fungerade inte AC:n inne i församlingshemmet heller. Summan av kardemumman: Det gick ändå jättebra och vi var så nöjda. Sen blev jag sorgsen. Nu har jag döpt tre barn. Det har min mamma också gjort, men det var 20 år mellan hennes första och sista. 😉

Nu ikväll har jag äntligen hunnit sätta mig ner, öppna alla dopgåvor och kort. Läsa i lugn och ro. Tvätta kläder, hänga kläder, fixa undan i köket, natta alla ledsna barn, pussa och krama. För vad gjorde vi idag, söndag, då? Jag tog med mig William till kapitalismens drömparadis: Muminland. Fast han gillade det otroligt mycket. Efter att han kom över chocken att det går omkring folk utklädda till troll, som han trodde ville ta honom. Nåja, ifjol hade vi ett katastrofår, då W inte gjorde annat än sprang ifrån mig och blev helt rabiat och från vettet när jag jagade honom. Jag trodde seriöst att jag skulle dö, lägga mig ner och gråta och lämna barnet eller skrika så jag blev tokig. Och jag svor att aldrig mer komma tillbaka.

Så är vi här igen. 🙂 Det är som med livet, man vet aldrig hur det ter sig. För ett år sedan var jag inte ens gravid, nu har jag tvillingar och var på väg till Muminland med den förstfödde. Vi började med den långa promenaden ut till ön på tumis.

Tja, vi började ju egentligen redan med buss och tåg innan promenaden. William sa:

– Mamma, du vet mycket om träd och blommor. Pappa har sagt det.
– Haha, jaså har han. Jo det är väl sant. Det här vita luddet vet jag kommer från popplar.

Efter en stund dök kusin C upp med sin familj; alltså min syster L och man. Det var skoj! Killarna kommer så superbra överens och då var W inte riktigt lika blyg längre.

Fast det där med Mumintrollen var läskigt. Och W ville absolut inte stanna för att lyssna på nån pinsam sång där man skulle sjunga med. Sen pratade vi om att de inte är farliga, de kommer inte nära om man inte vill det, man måste inte röra dem. Och då gick det bra. Speciellt när C var med också och helt superlyckligt över sin karta, han förklarade och pratade och berätta om alla!

En extra godisdag blev det såklart. Killarna var duktiga och åt sin mat också och drack en massa vatten. W hittade godis som såg ut som siffror. Lycka!

Jag vet inte hur många av er (mina läsare) som har varit till Mumindalen, men det är ett jättestort område. För det mesta ska man gå, gå och GÅ omkring. Till exempel längs sagostigar i skogen. Det finns även möjlighet att ha med vagnar, det är breda träbelagda vägar. Längs vägen finns sagor och berättelser, bilder, lekställen, pysselställen. Och som här, en fors där det med jämna mellanrum släpptes loss en MASSA vatten.

En av stigarna går genom Hattifnattarnas (mini-)grotta. Den är min favorit, för jag gillar hattifnattarna. Små, självlysande varelser utan munnar, hemliga och mystiska och som älskar en barometer. Vem skulle inte gilla det? 😉

C gillar ”Morrgans” grotta. 🙂

Två av tre syrror var med. 🙂

Inne i vissa hus fanns särskilda lekplatser. Jag skulle kunna visa hur mycket bilder som helst, som ser likadana ut som alla andra föräldrar fotat, men det blev denna, från Muminhusets fjärde våning. Det är ca 35 grader varmt.

Tillbaka i skogen var det skönt, trots 26 plusgrader idag. W och C (haha wc, det har jag inte tänkt på!) sprang som tokar i den här labyrinten, som hade två utgångar. Och jag sprang efter, för det var en riktig labyrint! Jag ville inte riskara en gråtande W som jag inte hittar, för även vuxna går fel där.

Det här soluret borde kalibreras, tyckte jag.

– Varför finns det solklockor, undrade W i en av sina hundra varför-frågor.
– Förr fanns det inte klockor,  hattifnattarna använde solklockor, sa jag.
– Varför använde man solen? sa W
– Varför visar den på fyra, varför ser man skuggan…. osv osv.

En storfavorit var Muminpappas stora båt. Och även en slags ubåt som han kunde köra, peta på knappar på och ringa med telefonen. Jag flinade lite åt den gamla NMT:n. En sån hade min pappa för huuundra år sedan. Tänk vad tiden går.

Sen är vi hemma igen och jag fotar blomster som vanligt. För att denna var lite cool.

Det tar tid att smälta allt och återgå till vardagen, fast det inte är vardag utan semester. Men ändå, mer vardag än vanligt. Och jag tänkte på det här med Mumiland och pengar. Huu, va allt kostar. Att äta annat än hamburgare: 15 euro per portion. Parkering 8 euro. Inträde 22 euro. För en familj med tre barn (som fyllt tre år) kostar det alltså 110 euro – i bara inträde. Det är helt uteslutet i fortsättningen. Eller så är det värt det. Man borde ha haft stegmätare. Jag har burit, sprungit efter, gått med William och annars bara gått idag, så jag är helt mör. Fast kul var det ju ändå med lite äventyr. Tack L&T&C. Jag saknar er redan så väldigt mycket, fast vi ses snart.