Hoppa till innehåll

Besök

8 juli, 2011

Sa jag att tvillingarna är nöjda med det mesta? Okej, nu får jag äta upp mina ord. 😉

Idag har det av någon anledning varit en superskrikig dag, då jag burit omkring med en bebis i taget. Ack, mina armar, de är så trötta. 😛 Sen kom de – mina systrar och familjen! Då blev allting genast mycket roligare.

Det är så underbart att vi den här gången ”kunde vara hemma hos oss”. Vi hämtade sex pizzor, delade på det som fanns och pratade, umgicks och hade det allmänt bra. Milja och Isaac bytte famnar titt som tätt, men nu har vi märkt att de faktiskt är lite rädda för det som är obekant. Den här har hänt nyligen; inom en vecka. Isaac vänder lätt ner munnen då han är länge ifrån mamma eller pappa. Det enda negativa är att allt är så intensivt, det ska ske på en gång, nu nu nu, när alla är på plats. Man vill hinna med tusen saker, ändå blir det kanske två man gör. Fast kanske är det just det som är så värdefullt.

Jag är så nöjd. Så fruktansvärt nöjd – eller så snuskigt nöjd – som man säger i Svedala. För att jag har mina systrar här, båda två. Om än ett kort tag, så ett underbart tag. Jag kanske inte kan uttrycka det, men det är så oerhört värdefullt. Kanske låter det löjligt, för det är ju ”sånt som bara är”, men inte för mig. Inget är självklart. J-syrran har blivit så stor och vuxen och jag känner mig plötsligt gammal i deras sällskap, men vad spelar det egentligen för roll? 🙂

Kusinerna hade roligt och lekte utan groll. Nu behövde William inte längre mamma och pappa hela tiden. 🙂

Nu har också nystvindan nått sin destination. Tack igen, Margareta. Ikväll har jag suttit och nystat 1,4 kilometer garn (det låter mycket när man säger det så).

– Mitt kök! utbrast Mika lite förskräckt när han kom dit och såg mig med den stora monstergrejen. Den går att vika ihop, om nån undrar. 😉

Egentligen ska man väl ha en sån där nystmaskin eller spole, men jag tycker det går lika bra att nysta själv, för hand. Det är lite som terapi. Man sitter där, njuter av de mjuka garnen, arbetar med händerna och funderar på de som har gjort det här innan mig. Sådana här gånger önskar jag att min mormor levde. Vi skulle ha så mycket att dela och prata om. Hon – som handarbetade hela sitt liv med att sy hanskar, sticka, knyppla och allt möjligt.

Jag tänker också på andra mammor. På att jag skulle unna dem att ha ett gediget intresse och också få njuta av det man tycker om. Att ha lite tid för det, förutom familjen och barnen. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Nej nu borde jag ju verkligen sova. Vi har ju dop imorron. Och grillgrejs. Det blir roligt, roligt!

2 kommentarer leave one →
  1. päronet permalink
    10 juli, 2011 05:41

    Den första bilden här är ju bara för ljuvlig!! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: