Ett smultronställe
Långt in i de djupa skogarna, en bit utanför Åbo, ligger ett vackert ställe där Musteri P bor med sin J. De har rustat upp torpet så otroligt fint. Idag var det sånt superväder så man blir glad bara av att titta på den sommarblåa himmeln. Mellan 20 och 24 grader, blåbär i mängder och smultron ett tiotal meter från huset. Allt blir vackert och roligt. Och soligt, soligt. Jag njöt, William njöt. Inga mygg, bara solsken och god mat och gott sällskap.
Jag ville stanna kvar och skicka hem mannen och ungarna till stan. Här kunde jag stanna länge, länge. Fast ett tag är också roligt, såklart.
I ett skåp såg jag en del gamla Arabiamuggar.
– Äsch, de där gamla, de vet jag inte ens om jag hade tänkt spara.
– Men så kan du inte säga, de där är ju så fina, sa jag.
Därmed har jag inofficiellt fått ärva de snygga muggarna, hurra! 😀
William tyckte det var superintressant att få se slaskbilen in action. Tänk, två favoritsaker på en gång: bajs och lastbilar! Nej, skämt åsido (fast bara lite), det är skoj med stora lastbilar, det vet ju minsta barn.
Det blev mycket bär till frysen. Blåbär, smultron som växte som överallt i skogsbrynet – det lyste rött. Och jordgubbar som musteri och W hade plockat redan tidigare på dagen.
Det var tre trötta barn, som vi hade med oss hem. Där i mitten ska jag förresten sitta när vi åker norrut i sommar. Fast inte i den där stolen.
Moottoritie on kuuma, niin on!
På hemvägen såg vi också den stora fårfarmen. Alla rymdes inte ens med på den här bilden!
Det här måste vi göra om! Bebblorna var också nöjda och nästa gång ska vi ta med vagnen. 🙂 Tack P och J!
















Ljuvligt ställe. Den laminaten dom hade på golvet, på bilden ovanför sovande W, sån har vi i kökt istället för kakel… 🙂 Måste lägga ut en bild i m in blogg när vi fått köksfläken bytt, nu finns där en från ljvliga 80-talet 🙂
De är underbara, jag blev helt kär i de där plankorna. De passar säkert bra på en vägg också. 😀
Bilder är alltid skoj!
supersnygga muggar ju. ;-);-)
Allt som är ”gammalt” arabia är ju rät fint. Minns att min pappa hade muggar med körsbär av dem. Tror inte de finns så många av dem kvar heller hos oss men de var barndomsminnen för mig. Får kolla upp dem ^^
Ja, visst är de? Jag bryr mig inte om fast antalet är udda eller om de är lite kantstötta, de är ju fina. Och det känns så värdefullt att få ta över dem. Hoppas du också hittar dina!