När det fungerar

Det var Mika som tog över igår. Han fixade mat åt William, lade ut twinsen på balkongen och la sedan William för att vila en stund på dagen och läste åt honom. Jag fick sova en stund. I nöden prövas vännen. Ja, min håller i alla fall, fast jag kanske inte förtjänar det alla gånger.

Det tyngsta och roligaste är att William är dom ett klistermärke på mig eller Mika hela tiden. Somliga gånger är det svårt att veta vad man ska säga. Man kan inte jämnt och ständigt mota bort honom – å andra sidan måste han lära sig att inte störa de som sover eller äter. Att han får vara med, men inte får klättra på soffor och möbler, när det dessutom finns risk att han kickar de små i skallen eller nåt sånt. Han förstår det, men han vill inte. Jag vet så väl. Det är många saker jag inte vill heller. 🙂

Idag – en ny dag med nya utmaningar. Saker som bara funkar. Skönt. Det är soligt och skönt ute. Jag vädrar med öppen balkongdörr och tvillingarna sover turvis en liten stund ute.

Jag lagar mat i köket, städar, diskar, torkar och plockar ur och i diskmaskinen.  Jag lagar potatisgratäng med svarta bönor, broccoli och aubergine. Mat, rent, friska barn – ingen PMS, haha, då är det bra!

Twinsen sittar bara där och tittar. Vill ha nappen någon gång, men oftast inte. De har upptäckt klossarna och speciellt Milja tycker om dem. Hon är också den som har börjat prata mera, högre och längre. Kaja-kaja-kaj, säger hon. Så sööööött så man dör! Och ler ett stort leende.

En gång tidigare när jag frågade Isaac om han hade saknat mig, när jag var ute på ett ärende, tittade han på mig med sina stora ögon och sa: Åååå-åh. Det lät som ett ja och var så supergulligt. Jag håller den ena av dem ovanför den andra, de skrattar, pratar och krafsar lite på varann.

Med andra ord; jag är tillbaka i bebisgullandet. Det är så lyxigt att få tid för bara två små bebisar. Jag kokar nappar, tvättar flaskor, matar och grejar, i lugn och ro. Fotat mellan varven, för att det är kul och känns värdefull. Det är en dag då det mesta känns enkelt.

Det är skoj att göra saker med min stora kille också och han är så kul när han hittar på ord; som igår.

Mika skruvade fast en list, som går i dörröppningen mellan två parkekettbitar.
– Mamma, pappa har laga en fothoppare! Vad heter det?
– Haha, det heter list.
– Jag kallar det fothoppare, för det låter så roligt!

Det sovs ganska mycket, mellan varven. Ibland blir jag rädd att de ska ha narkolepsi eller nåt, men då vaknar de och påminner mig om att de är där, med röst och ljud! Det enda smolket i glädjebägaren är att jag upptäckte att Milja hade fått en liten reva i ögat. Alltså rakt på hornhinnan. Hon verkar inte ha ont och ögat ser friskt ut, men jag ringde ändå rådgivningen. Ingen fara på taket, men om den syns bra ännu imorgon ska vi visa den åt en läkare – för säkerhets skull.

En socka har jag hunnit få klar också, tadaa.