Hoppa till innehåll

Inget

19 juni, 2011

Det finns inget fint att säga om den här helgen. Jag förstår inte hur jag ska överleva resten av sommaren. Igår var jag tvungen att bara gå ut ut lägenheten och cool down lite. Kan en treåring göra en fullständigt galen? Varje kväll, vid samma tid som W börjar bli trött och börjat göra uppror, får bebblorna en megaskrikperiod som varar i en till fyra timmar. Inget hjälper. De tystnar ibland och börjar sen om. Man känner sig maktlös, dum, arg, ledsen, förtvivlad. Är de också trötta fast de sovit mycket? Vad gör ont, varför alltid samma tid? Sen somnar de sent, kanske 01, och sover fint genom natten, med ett par matpauser.

Fast ska jag vara ärlig, är det inte de som är problemet, utan den större. Tillsammans med sömnbrist.

Inatt drömde jag att jag dog. Jag fick inte luft, fast någon gav mig syre i nån slang. Sakta kände jag hur livet rann ifrån mig, att jag tog mitt sista andetag och sen – tack hej. Det var en hemsk mardröm! Jag vaknade torr i halsen och supertrött, jag svalde och svalde för att vara säker på att jag levde och fortsatte leva.

Idag orkar jag inte vara tacksam för ett enda dugg. Jag är avundsjuk på folk som har ett jobb, ett liv, de som kan resa och får göra annat än sitta hemma med sina ungar. De fattar inte hur bra de har det. Jag har förlorat all min frihet. Och hur i hela friden ska man klara av att uppfostra tre ungar när de växer, när jag kämpar för fullt med en? Jag vill inte det här längre, jag vill bara bort.

Annons
9 kommentarer leave one →
  1. 19 juni, 2011 08:39

    Det blir bättre! Sen plötsligt kommer en dag som e toppenbra, då man tankar ork!
    Man har nog det tusenfalt igen sen 😉
    Styrkekram

  2. Mamafive permalink
    19 juni, 2011 11:18

    Kyllä vain, 3-vuotias tekee hulluksi ja monta kertaa päivässä. Ja täällä niitä on 2 kpl:tta. Tarkoitus ei ole masentaa enempää mutta näin se vaan on!! Joskus tekee mieli vain itkeä kun voimat loppuu joka päiväseen kinasteluun. ja välillä on pakko vaan purkaa ja itkeä. Sillä ainakin saan pojat hiljaiseksi :(. Ja sitten meillä huudetaan kokoajan ”äiti on tyhmä”.aaaarghhhh. Sanonkin usein vastaukseksi että KIITOS!

    Ihanaa ja varmasti helpottaa kun saat kirjoittaa ja osaat kirjoittaa niin hyvin tunteitasi.
    Jokaisella on lupa väsyä ja jokapäivä ei voi vaan jaksaa. Pienen vauvan jatkuva huuto on todella turhauttavaa. Kun ei ne mussukat osaa sanoa mikä on huonosti vaikka kuinka yrittää helpottaa heidän oloa.

    Toivon sinulle ❤ :meni pohjasta voimia ja jaksamista!!!

    Niin tylsältä kun se kuulostaakin niin huomenna on jo varmasti parempi päivä!!!

  3. 19 juni, 2011 12:28

    Jag kan livligt föreställa mig! Vi har ju tre stora, som inte ens är mina… Helt andra bekymmer när de är 11-17, men kan känna igen mig i ”låstheten”. Jag har inga praktiska råd alls, eftersom jag inte varit i din situation. Men av andra jobbigheter vet jag att det lättar att skriva av sig, så fortsätt med det! Lägg inte locket på utan lätta på ventilen, regelbundet. Styrkekramar!!!

  4. 19 juni, 2011 03:43

    Mojon biti beter! Krafter så det räcker till och lite till skickar jag det är inte lätt en sån ”prakkoan dag”Kram!

  5. 19 juni, 2011 04:48

    Hej Bitte! Har följt med din blogg ett tag och ville bara säga att jag beundrar dig stort! Med tre barn i famnen/kring benen får du mer gjort än jag (barnlös ännu i några månader) vareviga dag. Jag kan (försöka) föreställa mig att det är jättetungt ibland, men du klarar helt säkert av det, sån energi och kämparvilja som du tycks ha. Orka orka! Och det blir nog bättre. Mina föräldrar överlevde (OCH uppfostrade!) mig, fastän jag inte gjorde det lätt för dem…

    Tack för din öppenhjärtade blogg!

  6. 19 juni, 2011 07:54

    Det är int lätt med tre små, förstår din ångest. Hoppas morgondagen är en bättre dag!
    Kram!

  7. Hanna permalink
    20 juni, 2011 05:40

    Orka, orka, en dag i taget. Det ljusnar, men det är jobbigt med dom små.
    Det jag lärde mig ganska snabbt, var att aldrig vara ensam på kvällarna. Skulle mannen bort så kom alltid mommo eller en kompis och hjälpte till. Eller så övernattade dom större flickorna hos mommo. Är tacksam för att flickorna fick vara så mycket hos mina föräldrar. Det räddade vår familj på många sätt plus att dom fick uppmärksamhet och en fin relation till mormor och morfar. Mina barn är ju inte bara mina barn utan dom är också mina föräldrars barnbarn, alltså dom har rätt att få vara med varandra.
    Om det funkar och känns bra så skulle mitt råd vara att låta W vara mer med farmor.
    Du är en underbar mamma. En dag i taget och det ljusnar. Vi har just varit på vår första familjesemester med 4 barn, och det funkade det också. Vänta bara, snart är det er tur…

  8. päronet permalink
    20 juni, 2011 06:22

    Så känns det ibland! Sömnbrist kan nästan ta kål på en, och man börjar oroa sig för framtiden, hur ska man orka..?! Ta det lugnt, en dag åt gången, när du sovit bättre känns det helt annorlunda. Du har så fina ungar, men jobb i kvadrat o kubik. 3-åringar ÄR oerhört jobbiga, även om man inte har två små bebisar också… Men det är övergående, du orkar, du e SÅ duktig, men viktigt att våga gnälla ibland, då går det fortare över. Hoppas du får lite avlastning snart, några timmar helt själv att ladda batterierna.

  9. 20 juni, 2011 10:25

    Hej,
    vad kul att du hittade till mig.
    Ännu roligare att hitta en blogg som faktiskt skriver öppet om hur jobbigt det är att ha barn tätt, som kräver allt och dessutom samtidigt.
    Jag är helt säker på att du överlever och om något år tänker tillbaka på den här tiden med ett leende, men just nu för DIN skull, försök komma iväg någon kväll nu och då. vuxen tiden behövs om det så bara är för att dö på någons soffa utan skrikande ungar.

    stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: