Hoppa till innehåll

Rutin

9 juni, 2011

Jag var en smula nedslagen efter dagens rutinbesök på Neuropoli/TYKS. På ticsfronten inget nytt. Vad väntade jag mig? Ett botemedel? Det är lika sannolikt som att man skulle hitta ett botemedel mot PMS. Jag klarar ju mig hyfsat bra, som tur är. Jag kan till och med dricka kaffe, vilket alltid är ett tecken på att jag mår bättre. Ändå önskar jag varje gång att de skulle säga någonting, komma med nåt nytt förslag till jag-vet-inte-vad. Nåt bara, om än litet. Man ska hålla fast vid sina drömmar.

På ditvägen gick jag förbi en bekant dörr. Huu. Tiden läker, men inte riktigt än tydligen. Igångsättningen är i färskt minne. Och alla de ultraljud och kontroller jag gick på. Tur att twinsen är ute!

20110609-014021.jpg

20110609-014044.jpg

One Comment leave one →
  1. 9 juni, 2011 07:17

    Samma här då jag går förbi den dörren och det är ändå 15 år sen. Får också obehagskänslor ännu, men samtidigt blir jag lite vemodig, vet med säkerhet att jag aldrig kommer att gå in genom den dörren igen. Den tiden är förbi och kommer aldrig igen. Allt har sin tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: