Ikeapremiär för twinsen

Pust! Nu är vi hemma efter fem timmar på Ikea. Och så slapp jag fundera över vattenavbrottet i vår lägenhet.

Det går bra att åka till Ikea med småbebblor också, men det skulle inte ha gått ensam. Man borde vara en bläckfisk för att få famnar och händer att räcka till allt. Det märkte vi när vi gick till toaletten för att byta på en av tvillingarna. Det finns ju ingen stol där att sitta på – vi hade inte vagnarna med oss utan bara bebisar och skötväska. Jag satte mig ner på en ledig toalett för att vila och vänta. 😉 Sen skulle jag själv gå på toa och då gick vi sätta twinsen intill varandra på skötbordet.

Skulle jag ha gått till Ikea med en lika liten William, hade jag inte kunnat slappna av. Det gick bara inte. Och jag oroade mig för allt, för tusen småsaker. Jag ville inte lämna över honom till någon annan, tyckte inte att de kunde göra något rätt, fast det inte stämde. Nu har man inget val och är inte lika nogräknad. Det är skönt att inte bry sig för mycket. Att inte fundera på ifall man glömt babytalken eller napphållare hemma. Att inte bry sig om vilka ytterkläder eller plagg de har, bara de håller sig varma. Att inte oroa sig för hur många bakterier det finns här eller där, utan inse att de får i sig en mängd basilusker vart man än går, men att man ändå inte vara dumdristig.  8)

Allt går, om man vill. Med hjälp av goda vänner. Och det gick faktiskt riktigt bra med Isaac och Milja, fast de grät lite ibland. De fick sova i sina bilstolar (jaja, barnskydd 😉 ) under handlandet. Och jag blev trött i ryggen, jag är ovan att gå och stå så mycket + bära på en liten mellan varven. Fem extra kilo på armen är ändå fem extra. Fammo (eg. svärmor då alltså) är en riktig stålfarmor, hon bär på en bebis som om hon inte gjort annat. Vi matar samtidigt och byter blöjor, en i taget. Fixar med papper och hemleveranser. Snart har vi ett vitrinskåp på kommande.

Det svåraste är egentligen när man står själv med två vagnar och två kassar. Då skulle man behöva fler händer och antagligen vara lite starkare också. Två bilstolar orkar jag inte bära själv, inte långt i alla fall.

 Tusen tack för idag, fammo! ♥

Killen och tjejen var trötta när vi kom hem och sov vidare på soffan. Skönt!