Lycka!

Isaac har börjat ha längre vakenperioder. Han är så nyfiken på omvärlden att det är svårt att sova. Och vad han har gråtit idag, stackars barn.Det kan hända att det är för att han inte vill ligga ner, utan bli buren runt. Eller sitta i sittern. Det med sittern var ett ovanligt lyckat försök, han gillade det massor! Mamma, pappa och jag har turats om att ha tvillingarna. Jag skulle inte ha haft tid att duscha, om inte mamma och pappa hade varit här. Det var för mycket gråt idag. Och vad händer så fort det blir kväll och kidsen åker till farmor några timmar med sambon? Jo, de är tysta och supersnälla! Snacka om vieraskorea (vad heter det på svenska?)! 😀 Fast det är ju bra, det bäddar för en god natt. Det kan vi behöva efter två lite kortare och stökigare nätter. Och tacka vet jag CuplaStop, det säger jag bara.

William och jag har haft värsta mysiga kvällen ikväll! Vi var vid Mylly med min mamma och pappa och jag hittar som vanligt tusen saker som jag inte behöver, men önskar mig. Drömmer mig bort. Däremot köpte jag en blomlåda, som Wili och jag skruvade ihop (han kan skruva!) och planterade påskliljor i. Åh, var jag har längtat efter en blomlåda, men aldrig kommit mig för att köpa en. Jag har tyckt de är så dyra eller inte hittat nån bra. Och till saken hör att jag är URDÅLIG på det här med att plantera och skaffa hem blomjord, plantor och saker som stuff växer i. Nu har jag en början!

Jag är så glad, så glad idag! Över att min mamma och pappa kunde komma hit. Över att de är med mig, över att de finns, över att William fick ett par nya tågbanedelar och vi byggde med dem, över våren och solen och aaaaallt som blomstrar och kommer nu på våren! Och jag är så lycklig över att Bu&Bä är ute ur magen och jag inte längre behöver gå omkring med megamagen, svullen kropp och vara rädd för att föda. Det är här, med oss! Jag har en stor, vacker familj som jag älskar! Alla bitar av den, mina föräldrar, mina syrror, min sambo – jag är rik! ♥♥♥

Solen skiner in genom köks- och sovrumsfönstret på senkvällen, det är ljusare och varmare. Krokusarna har slagit ut på gården och jag börjar äntligen uppskatta det här området vi flyttade till. Det var så svårt i vintras när allt var mörkt och snötäckt, alla människor stänger in sig bakom lås och bom och väntar på våren. Man får inget grepp om det här stället. Nu, NU känner man äntligen att det här kan vara mitt hem, mitt nya hem där mina barn växer upp. Det är ett fint område, med en massa lekplatser för barnen. 🙂

Senare var det bara W och jag hemma, ett litet tag. Det var så underbart. Jag hade tid att leka, på våra villkor, bara mina och Williams. Vi byggde med tågbanen, skojade, pratade och gjorde saker som bara lite större barn kan göra. William sprang fram till mig ikväll, till min öppna famn. Jag magpruttade på honom och han gjorde pruttljud på min kind. ”Mamma, du är dum, kan du krama mig?” sade han vid ett tillfälle. Jag vet att det är hans sätt att tycka om mig, så jag struntar i hans ord och bara gillar läget. Okej, jag ÄR dumma mamma, för jag måste fatta de där tråkiga besluten. Jag har accepterat det nu. Men ibland vill jag ha en puss också, och det får jag – också.

Mitt i leken ikväll, sa jag till sonen:
– Min älskade son, vet du att du är det bästa som har hänt mig? Att du gör mig så glad och lycklig? Mitt liv blev så bra, tack vare dig.

 Han svarade med att krama mig och prutta mig på kinden. Det måste vara äkta kärlek. Tänk så bra det kan vara med trotsålder ibland. ^^

Ikväll vill jag inte lägga mig. Jag vill bara sitta uppe och njuta, sticka färdigt mina pippisockor och lyssna på lugnet tillsammans med Mr Bear. Fast jag vet att det inte går, jag måste upp ett par gånger inatt. C’est la vie. Nån gång om x antal månader kanske jag kan sitta uppe igen. 😀

Åh, förresten. Jag glömde berätta om en av dagens höjdpunkter. Lingon från Öjas djupa skogar, där lingon växer som bäst och blir godast. Tillsammans med mammas köttbullesås är det bland det bästa jag vet. ♥

Älskade barn.
Varifrån kom ni?
Hur blev just jag vald,
till er mamma?
Det kunde ju ha varit någon annan,
mer lämpad
mer meningen,
men så kom ni,
just till oss.
Alla skrik, all sömnlöshet,
all rädsla, allt tjat,
är värt det,
för att ni kom till oss,
älskade barn.