Mata två

Det är inte alltid enkelt med två bebisar samtidigt.

Jag var ensam ett tag idag med twinsen. De skulle självklart ha mat just då. Isaac började riktigt illvråla, efter att jag hade bytt en omgång kläder på honom. Milja sov, så jag passade på att hälla upp mjölk i två flaskor, med den skrikande sonen på armen. Jag satte in den andra flaskan i kylen så länge.

Isaac äter låååångsamt och med eftertanke. Han vill inte rapa heller. Under tiden ser jag Milja vakna och rulla ihop sig i soffan, jag försöker räta ut henne, medan jag matar sonen. Samtidigt känner jag att jag själv måste nysa, så jag försöker hinna krypa ihop i soffan, för att det inte ska riva i såret.

Milja vaknar och Isaac vill inte äta det sista. Jag hinner rapa honom innan hon börjar skrika högt och ledsamt. Jag tar henne med till köket… bara för att se att den dumma flaskan har läckt i hela kylen! Det är nån slags antikolik-flaska som har ett luftfilter i botten och de äter annars bra ut dessa flaskor, men jag hade ju rengjort och kokat dem idag. Och tydligen missat nåt när jag satte ihop dem. En halv deciliter mjölkersättning flyter runt på den mittersta hyllan.

– Nej nej nej neeej, tänker och säger jag halvhögt och Milja börjar storskrika för att hon är hungrig. Jag får lägga ner henne och torka mjölken från kylen och det som droppade på golvet.

Isaac har lugnat sig, Milja skriker, jag torkar. Skruvar ihop flaskan igen, fyller på mjölk. Återgår till hungriga tjejen, som äter, men det går inte bra. Jag måste försöka rapa henne, men då vill inte Isaac ligga på soffan längre. Jag försöker peta in nappen i munnen på honom, med Milja på armen. Hon äter, han spottar nappen hela tiden. Jag tänker på att William kommer hem snart och kommer att vara genomblöt. Jag borde dammsuga, men får inte än, så jag får sätta Mika i jobb ikväll.

Milja sparkar fötterna ur sparkbyxorna, som jag nyss fått på. Hon har ätit sin del av maten och det hela har bara tagit en trekvart. Isaac gråter igen och telefonen ringer. Mika och William stannar ute på gården en stund. Jag är trött och lite illamående, jag vill helst sova. Hur sjutton är det tänkt att man skulle hinna amma, laga mat och funka här hemma också, med två små? Jag har tagit upp Isaac och då kräks Milja naturligtvis.

Fast det är tungt och jobbigt, önskar jag aldrig, aldrig bort en av dem. Det går bara inte, sådana tankar finns inte. Det vore många gånger lättare att ha ”bara” en bebis, men nåt sånt finns inte. Det finns ingen Isaac utan Milja eller Milja utan Isaac. Det går bara inte. Jag är glad över våra underverk, alla våra barn.