Sjalbarn och trotsbarn
Idag gråter jag inte så mycket. Inte än i alla fall. Istället har jag blivit en elak monstermamma mot min treåring. 😦 Jag har sjukt lite tålamod med honom, typ en plancktid, och tappar vettet, förståndet och allt det vuxna jag borde besitta, när han säger emot. Emot, EMOT, emoooot hela tiden. Eller ropar på oss, för att sedan svara: ”Vaa, mamma?”. Jag vet att delar av det är ett slags test och att han också vill vara med och hjälpa till. Det är bara svårt, tungt och jag vill skrika massor. 😦 Jag känner mig precis som den där mamman i ”Vesta-Linnea och monstermamman” (Tack Ida Å för lästipset!). Stackars barn.
Idag fick storebror hälsa på farmor och farfar. Jag känner mig som att jag skjuter honom åt sidan, men vet också att vi båda (eller hela familjen) mår bättre av omväxling och av att han får göra lite homma-töitä med faffa.
Jag sover bitvis. Två eller tre timmar lite här och där, matar ena barnet och somnar om. I ett sömndrucket läge pratar jag med sambon, men glömmer vad jag sade eller var jag höll på att göra. Blä, för de här korta nätterna. William vaknade 07.00 och sa att han ville väcka bebisarna. Jag blev lite sur och glömde bort att vara pedagogisk eller svara vettigt. Han fick gå upp med pappa.
Isaac och jag provar sjalen jag fick av Jessica. Tusen tack, den funkar fint! Och tack till Eva för det fina inlägget hon gjorde, annars skulle jag inte ha klarat av att knyta den. Plötsligt kommer jag ihåg varför jag fick ont i ryggen när jag var gravid. 😛 Fast det går bra, bara man tänker på hur man står och sitter. Isaac ligger hopkrupen som ett C och sover sött. Jag var lite rädd att klämma ihop honom, men han tycks gilla det här. Jag ser ut som en tulpan med dagens rosa klädval. Alternativt, som om jag hade sjukhuskläder, haha! Lite vårkänslor måste man ju skapa när det är gråmulet ute. Och en sak är säker, jag kommer att använda sjal fler gånger, det här var ju mysigt och praktiskt. 😀
Dagens bästa hittills: Jag behövde inga värktabletter under hela gårdagen! Tjohoo! Vila och allmän försiktighet är en annan femma, de behöver man ju. Sambon har köpt nån järndryck åt mig, eftersom mina järntabletter tog slut. Den smakar illa, men jag tänker på att jag behöver höja mitt Hb än.
Bittes blogg 
Kämpa på! Bara W finner sin plats som storebror lugnar nog allt ner sig ska du se! Kul om ni gillar boken, det gjorde vi 🙂 De är alldeles underbart söta era twins!
Tack Ida. ^^ Ja, det tar sin tid. Det är lite tålamodsprövande, men va ska int he gaa ti sist. När man får lite hjälp med flera famnar att bära eller flera som har lite underhållning att bjuda på, är det lättare.
Ååååhhh, så söta de är! Jag kommer att tänka på de här penntrollen som våra barn hade (de är ungefär i din ålder) när de gick i lågstadiet! 😉
Ja, jag minns! Tihi, det finns en viss likhet.
De är så söta och ser så stora ut redan med mycket hår:)
Det är speciellt Isaac som har trollhåret, jag älskar hans hår! Och Milja får en mysig tuppkam om man kammar upp hennes hår när det är vått. ^_^
Oj, vilka söta bilder på bebisarna! Så där bra har jag aldrig lyckats vira in mina barn i bärsjalen. Men blir definitivt motiverad, måste nog börja använda bärsjalen igen, den är så mångsidig. Och bekväm för barnen, tror jag, bara man knyter den rätt. Lycka till med W, bara du ger honom tid och tålamod kommer han så småningom inte ihåg tiden före småsyskonen. Men det blir säkert tuffa veckor för er framöver…
🙂 Jag skulle inte heller ha lyckats om det inte vore för de där fina bilderna i Evas blogg, och så har hon skrivit ner exakt hur man gör också.
Jag använde aldrig sjal med William, bara bärsele och den gillade han inte alls. Själv gillar jag faktiskt sjalen bättre, än så länge i alla fall, än sele. Man kan ju sätta barnet sittande när man knyter såhär också.
Tålamod, jo, det går bättre vissa dagar. Det svåraste är när man är trött och hungrig. Men he ska ga!
Nej men, jösses, vilka underbara bilder! Ni ser så fina ut allihop.
Tack! 😀 Jag blev faktiskt ganska nöjd själv med dagens bilder, för en gångs skull.
Va bra att sjalen funkar för er, jag tyckte också att den var aningens krånglig att använda (och alltför svettig i somras). Supergulliga bilder, och fniss för penntrollen, tihi! 🙂
Ja, supertack, den är jääättebra!
Lillarna. Gulle! Du matar dem alltså inte samtidigt?
Kram och kraft till mamman.
Det går att mata den samtidigt, men det är lite klurigt. Mika brukar ta den ena tvillingen. De ska ju rapas också och sen kräks den ena och då ska man torka snabbt. 😛
Tack!