Nån dag

Nån dag,
kommer jag att sakna de här fetostdoftande mjölkspyrona. De här korta, sömnlösa, men ändå ganska enkla nätterna, då vi matar, vaggar och stirrar ut över trötta torg och hus.

Nån dag,
kommer jag att minnas bara de fina stunderna, de pyttesmå fötterna, och sakna sjalbarn, tufsiga frisyrer och jättesmå kläder.

Nån dag,
kommer jag att längta mig sönder och samman och tycka att tiderna var så enkla nu, enkla på sitt sätt.

Nån dag,
eller så har jag hittat en annan harmoni, en tillfredsställelse, ett lugn med livet som är nu. Och ändå kunna njuta och minnas.

Nån dag,
men inte idag! För nu njuter vi av lugnet.
(men jag lovar… nån dag ska jag ha en säng utan svettiga, vattenfasta underlag. Och få ha mitt täcke ifred. Speciellt det där favoritlakanet som både Milja och William har spytt ner varsin gång, samma dag jag lagt ner det.)