Sakta som våren

Nehej, jag är inte alls i form för nåt vanligt liv ännu! 😀

Jag gick ut tio minuter ikväll, till Sale som ligger alldeles nära. Jag har inte varit ute och gått sedan ett tag innan förlossningen. Nästan inte alls, bara ut till bilen. Jag kände mig som en gammal gumma, skröplig och kutryggad. Jag hann sakna mina tvillingar, på en så kort resa! Jag stretade fram mellan vattenpottarna och märkte att min miniresa var alldeles lagom. Jag förstår att de säger att det tar 3-4 veckor att återhämta sig från ett kejsarsnitt. Å andra sidan är det bra att röra sig liiite också, så man inte blir försoffad. Tänk, för en vecka och fyra dagar sedan låg jag och vred mig i superont i en sjukhussäng, trodde inte jag skulle komma upp nånsin.

Luften var fuktig och duggregnsförgylld. Skymningen la sig nyss. Det droppar och ploppar överallt. Grus täcker snödrivorna. Det låter som när isar blocknar. Sakta kryper våren fram ut sitt frusna gömställe. Den längtar ut, längtar efter isars släpp. Snart. Snaaart! Till dess ska jag också återhämta mig, sakta, som våren.