Första dan

Håller om syrran. 🙂

Grattis till oss! Vi har överlevt ett dygn här hemma med vårt nytillskott – med bravur. Man blir lite vimsig i skallen av att följa tvillingarnars dygnsrytm, men det går hyfsat bra. Jag är så otroligt, otroligt lycklig över att de sover så bra. Mina änglar, mina små skatter. Det skulle vara hundra gånger svårare om de hela tiden grät. Igår verkade de visserligen lite tagna av flytten eller ändrade omständigheter, för då grät de mer än vanligt. Eller så var det nåt med magen. Eller bara nåt-som-bebisar-inte-tycker-om.

Idag är det en fin dag! Solen lyser på gnistrande trädgrenar. Inatt låg dimman ännu tät. Även om det är kallt, vet jag att våren är i antågande. Koltrasten drillar så fint varje morgon, trots minusgrader. Och jag har sett videkissor vid vår affär igår. 😀

Jag siktar inte på att göra så mycket vettigt den närmaste tiden. Bara vara med barnen och då menar jag alla mina barn. Och Mika är ju pappaledig, det är skönt! Ikväll har jag lovat William att bygga tågbana med honom och så kommer fammo&faffa och hälsar på. De lovade fixa med mat, grrreat!

Ligger i min filt, som jag stickat. Det känns extra fint! ❤

Det svåraste är ju just att hålla rutiner och regelbundet/laga mat. Fy blä vad jag inte är bra på det. Suck. Jag önskar fortfarande man kunde ta en tablett, som skulle ersätta en komplett måltid, att det fanns en riktig sådan grej. Kanske i framtiden? Jag minns att jag levde på Gainomax och aprikoser om nätterna, när jag vakade med William. Han var inte en sådan som Isaac och Milja, som man ofta bara lägg er ner efter att de ätit. O nej, det skulle vaggas, bäras, sjungas och sen somnade han. I famnen. Så satte man ned honom i sängen med största andäktighet och hoppades att han inte vaknade.

Det är bra med tvillingar på sätt och vis. Man kan inte passa upp dem hela tiden och lyssna på varje litet ynk. De somnar om, de klarar ju sig. 🙂 Det är skönt att inte hela tiden behöva vara på sin vakt, att se att det finns en sådan här sida av omsorg också. Att man bryr sig om och älskar sitt knyte, utan att behöva lyfta eller titta hela tiden. Vi är välsignade med den lyxen.