Söndag

Jag fick ett mail från Liberoklubben idag: Förlossningen närmar sig, du börjar kanske bli rastlös? Ja, om jag hade varit gravid hade jag verkligen blivit det nu. Såhär långt hade jag gått med William, men inte längre; idag det ha varit 38 veckor + 2 dagar med twinsen. William föddes mitt i natten. Jag är så glad att alla tre ungar är ute.

Natten blev kort. Jag  Jag visste att klockorna skulle ändras, men glömde bort det på morgonen. Jag fick en supersöt Milja i famnen och matade henne medan jag väntade på att skötarna fixade med Isaacs morgonbestyr. Jag brukar ibland begära hjälp att mata, för han äter så långsamt och om båda är vakna, hinner den ena bli riktigt sur. Såret gjorde lite mer ont idag, jag tror jag missade en värktablett eller halkade efter i tidstabellen i och med sommartiden. Dessutom stack det till igår när jag försökte få fatt i min hårborste med foten, den låg på golvet. Därför vilar jag idag och försöker inte leka superduktig. Mellan varven petar jag in lite magnesiummjölk också, det är bra för magen. 🙂

Jag blev oerhört ledsen när jag läste genom lite bloggar idag och fann att Anja hade gått bort. Hon var en av mina allra första vänner här på bloggen.fi vid starten för tre, fyra år sedan. Jag känner inte henne personligen, men mina tankar går till hennes nära och kära och till hennes barn. Hon fick inte ens fylla 50 och drogs med svåra sjukdomar. Jag tycker inte om döden! 😦 Vila i frid.

Ibland är jag rädd att nån ska sticka hål på min bebisbubbla. Att dom ska säja att jag inte får ha båda barnen eller att nåt ska hända. Jag vill skydda de små liven med allt jag har. Och William också såklart. Men just nu känns tvillingarna så mycket bräckligare. Här sover de som små igelkottar, inlindande i korviga täcken och verkar må bra. Ändå oroar man sig, det lilla modershjärtat klappar hårt.

Förresten, jag måste visa det fina guldsmycket jag fick av ”musteri P”. Till en stark kvinna, sade hon och jag blev så glad! Ringen fick jag i julas av Mika.

Idag blir det förhoppningsvis en lugn dag. Mata, vila, mata, byta blöjor. Kramas. Mika är på ingång. Vem vet, jag kanske lägger upp till sockor? Jag råkar faktiskt ha ett litet nystan med mig. Fast till vem det blir, vet jag inte än.

Jag har ett par vita och rosa sockor, som jag har gjort, på Milja just nu. Det känns extra roligt att se att hon kan ha dem, (även om de är lite för stora än) när jag själv har gjort dem.

Förresten: Vi har ingen stress hem. En del har kommenterat det. Jag lyder era råd, o-ja. Här tar vi det piano och lyssnar på kroppen och njuter av det som är, bara just nu.