Hoppa till innehåll

Hux flux och skönhetsideal

20 mars, 2011

Treåringar är märkliga varelser. De kan gå från fullt rasande galningar till kolugna sötnosar på några minuter. Jag fattar ingenting och jag fattar inte hur jag ska handskas med det. I morse skulle jag gå upp med W och ha mysfrukost och se på Postis Per och Specialagent Oso. Jodå, allt gick bra, tills jag försökte få honom att kissa. Det tog 30 minuter innan han lugnade ner sig! Nej! Kissa skulle han I-N-T-E! Det var skrik, kasta med leksaker, bank och slag i dörrar och han höll sig. Attans vad han höll sig. Bara för att han ville det.

”Men varför vill du inte kisa”, undrade jag. ”Jag älskar int det”, svarade sonen arg och ledsen.

Till slut kom vi överens om att han får sätta på nya kallingar, men inte sitta i soffan innan han kissat (golvet är lättare att torka i så fall). Sagt och gjort. Det dröjde ett tag, sen gick han med på att gå på toa igen. Huh hu, jag hoppas våra grannar inte har så bra hörsel, för det där lär ha hörts i flera våningar…

Sen… sen går allt som en dans! Han äter, leker, skrattar, stojar. Vi myser, jag sover en stund, han leker med pappsen. På kvällen handlar vi på Prisma och jag hittar äntligen Huggies Drynites Bed Mats. Han går förbi leksaks- och godishyllorna och vi tittar på saker, men han går därifrån utan att klaga. Så bra! Jag hade förresten totalmissat de där Bed Mats:en, eller så har de inte funnits där jag handlat. Tack sis, nu hittade jag! Nu är det sluttvättat, i alla fall med resårmadrassen. Om vi får ihop den igen.  *fingers crossed*

 

Baksidan av medaljen med den korta shoppingresan var att jag blev otroligt illamående och fick huvudvärk. Det höll i sig hela kvällen. Bu&Bä stökade runt värre än vanligt och jag försökte få i mig lite mat. Det är ett liknande illamående som i början av graviditeten, med samma konstiga metallsmak i munnen. Blä. Alla frågar: Kräks du mycket? Och när jag svarar nej, tycker de att det inte är så farligt. Men det är ju det som är problemet! Det ska mycket till innan jag kräks och det är nästan värre när magen skvalpar runt och man bara fortsätter må uselt.

Dagens sämsta:

* Mammor som tror att de måste se ut som 20 igen efter att ha fått barn. Eller planerar att operera brösten. Jag kan på fullaste allvar säga att jag inte skulle vilja operera några bröst. Aldrig! De må vara randiga och bli taxöron efter graviditen, men här ska det inte sättas nån extra kniv i nåt.

* Dyra kläder och plagg som man enligt dagens samhälle borde ha, borde skaffa eller sukta efter. Odd Molly, Dolce Gabbana, ja allt som spär på denna utseendefixering. Linn hade länkat till det här inlägget som Bloggkommentatorerna i Sverige hade skrivit och jag håller med dem. Varför denna hetsjakt på ideal?

Jag måste faktiskt säga, att när jag läser om och ser andra mammor som är beredda att lägga sig under kniven eller operera sig eller hela tiden ha de snyggaste skorna eller vassaste märkeskläderna – då trivs jag mer och mer med min gravidsargade kropp. Jag har blivit prickig i ansiktet, på bröstkorgen och på armarna av kapillärbristningar (ser ut som platta finnar eller fräknar, fast knallröda). Mitt hår hänger och saknar fason. Huden är stretchad till max och även tuttarna har fått ränder. Men då känner jag mig så extra fin. Och jag ljuger inte ett skvatt. Jag känner mig så mycket bättre, oavsett om jag är det eller inte – för att jag är nöjd med mig själv utan operationer. Andra gånger får jag mina ups and downs, men av andra orsaker. Sådana här gånger tänker jag att jag är så glad att jag inte behöver hålla på så, att jag inte behöver hitta fina designerkläder och att det inte spelar nån roll. Att jag slipper den där Stureplansstressen på att behöva se så flashig ut.

Dagens bästa:

Snön bara smälter, mer och mer! 😀

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. altorpet permalink
    21 mars, 2011 07:12

    Ska bli intressant att se hur alla dessa opererade kvinnor ser ut i 80- års åldern 🙂 Väldigt nice med meloner som står rakt ut i den åldern 😉 Nej, jag tycker som dej att det är en viss charm med att naturen sätter sina spår. Hoppas illamåendet blivit bättre, annars kan det vara ett tecken på att nåt är på g!

  2. vardagsparlor permalink
    21 mars, 2011 07:20

    Håller helt med dig! Tycker det här utseendefixerade samhället börjar gå för långt. Människan skall duga som hon är. Och dessa dyra märkeskläder, varför, då man får precis lika snygga om int snyggare till ett billigare pris.
    Nej, jag är glad över att ha en man, som verkligen aldrig har påpekat något om min vikt, int heller om alla mina fula graviditetsmärken som jag har både på brösten, magen och lårena.
    Barn i trotsåldern är lite svåra att förstå sig på ibland. Min ena dotter fick såna raseriutbrott så hon kräktes.

  3. vardagsparlor permalink
    21 mars, 2011 07:22

    Precis vad jag också tänkte säga..illamåendet kan vara ett tecken på att nånting är på gång, lycka till 🙂

  4. klarabella permalink
    21 mars, 2011 10:12

    Insämmer med föregående kommentarer! Min 3-åring (snart) har också väldiga humörsvängningar och jag står helt handfallen. Vad jag än gör eller säger hjälper inte utan gör raseriet snett värre :/. Det är väl en fas…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: