Hoppa till innehåll

Sova själv

19 mars, 2011

Jag vågar knappt tro det – William somnade i sin egen säng inatt. I sitt eget rum! Jag satt visserligen och läste för honom, precis som vi brukar, sen satt jag kvar och sjöng lite. Det tog totalt en och en halv timme, men under den tiden frågade han bara en gång efter att få sova i stora sängen. Yes! Och det bästa av allt, han kom på att han ville sova i den egna sängen själv. Mest för att madrassen i hans gamla säng ser ut såhär för femte eller sjunde gången… Den är på tvätt och tork. Lilla, stora killen. Få se hur många timmar han sover där, innan han kommer över till vår säng. Hur som helst, spelar det ingen roll, jag är glad att han somnade i egna rummet. Går det en gång, så går det fler gånger! Nu får vi ha stora sängen för oss själva… i några dagar. 😛

 

 Ikväll ser månen större ut än vanligt. Det är fullmåne och den står dessutom i perigeum/perigee, vilket betyder att dess elliptiska bana går så nära Jorden som det är möjligt. Senast detta hände var år 1992, ett tag sedan, med andra ord. Dessutom lyser den lite starkare. Vi lyckades se månen, sambon, jag och W. Sen, när jag skulle försöka fota, hade den försvunnit bakom molnen. Jaha, jag får nöja mig med länken till Suomen Kuvalehti istället.

William och jag har ritat en massa siffror och fiskar ikväll. Jag skulle rita fiskar och han ritade hus och bilar runt dem. 🙂 Det är märkligt hur hans gamla leksaker är de som är mest poppis just nu. Den där ritgrejen fick han när han var ett ungefär. Och han räkna till 235, på både finska och svenska. Sen orkade vi inte längre. Mamma eller pappa ska skriva siffrorna, sen läser han dem på sin DoodlePro – alltså en sån där plastgrej man ritar på och sen kan man sudda och rita om. Det enda som är lite lurigt är siffrorna 101 och 111. Ett-ett-ett, säger han, fast han verkar förstå logiken bakom de andra. Helt otroligt hur en tre och en halvåring kan räkna så långt, men det har också att göra med ett intresse för siffror. Jag ramlade över en larvig artikel på Aftonbladet om att barn inte blir lika smarta om de inte ammas (vilket W inte har blivit pga mina mediciner) och jag säger bara: Hah, in your face! Det finns inte bara ett sätt som är rätt.

I övrigt: är jag så less, så less på den här graviditeten. På bökigheten, på den här medicinbollen jag bär på magen. Blä, jag kan inte ens duscha utan att jag blir rädd att få blodpropp i benen. Samtidigt är jag rädd för förlossningen så jag håller på att få stora skälvan och bara vill lägga mig ner och glömma alltsammans. Jag har ingen aptit, vill helst sova och dra täcket över huvudet. Bu&Bä sparkar runt. Vissa kvällar har jag riktigt njutit av det, jag har känt en arm eller fot sticka ut. Men andra gånger, nej, det går bara inte. De känns som hala ålar eller nåt jag inte vet vad det är. Jag kan inte greppa situationen. Blä och urk. Dessutom är jag rädd för att få ont i halsen. Det skulle vara så olämpligt just nu.
Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. Jessica permalink
    20 mars, 2011 08:48

    Jag tycker det är väldigt bra att du skriver av dig precis som du känner, ofta brukar jag själv tycka att det på nåt sett blir ”lättare” att ha fått skrivit ner hur illa det känns. Hoppas du inte behöver vänta länge nu på att få bebisarna till världen så du kan lämna graviditeten bakom dig och blicka framåt 🙂

    • 20 mars, 2011 11:53

      Det stämmer att jag mår bättre när jag får skriva av mig. Jag ville inte skriva hur negativt som helst, men jag vill minnas både bra och dåliga saker. Efter gårdagens blogg kändes det faktiskt lättare igen. 😀

  2. Pia & tvillingarna Nova & Tindra permalink
    20 mars, 2011 09:44

    Vilken duktig kille! 🙂 Hoppas att mina töser snart sover själva nätterna igenom också, vill ju gärna det ska fungera före ”lillebror” kommer.

    Förlossningen kommer att gå braaa Bitte! Säkert lättare än då du födde W! Jag kan nästan lova dej! 🙂 Men jag förstår du börjar bli trött på magen, väntan och allt… been there, done that… Styrkekramar!

    • 20 mars, 2011 11:52

      Ja, han är skön, sonen. Nu sover han i egna sängen andra natten i rad. Visserligen kom han till vår säng kl 05 i morse, men somnade om efter lite välling (måste trösta och belöna lite).
      Hoppas du har rätt! Det måste ju bara bli så! Men kan de inte ta ut dem med snitt?… jag är så nervös, blä!

  3. 20 mars, 2011 10:04

    Så är det nog, det kommer nog att gå bra. Och jag kan tänka mig hur frustrerande det är med en sådan mage. så otymplig man känner sig..men det är int länge mera nu..snart har du dom i din famn.

    • 20 mars, 2011 11:51

      Så sant, om man skulle må bra hela tiden och vara helt utvilad och lite mer i form, skulle man kanske oroa sig mindre. Nu är man bara ”örk!”-ig. Tack, det ska gå på nåt sätt!

  4. 20 mars, 2011 10:16

    Tänk hur länge du har orkat! Och va bra du har orkat, och va mycket ni har klarat av under tiden! Jag tycker det är fantastiskt, ni har bytt boplats, allt möbelslarvande och inredningen, omplaceringar, bilen…. Nu ska du blunda och varva ner och vänta på din belöning. Du ska se det går bra, du är väl förberedd och personalen på sjukhuset kan sitt jobb. Vi håller alla bloggtummar och -tår och väntar på de första nyheterna. Stor kram och lyckan med dej! ❤

    • 20 mars, 2011 11:50

      Du har ju så rätt i det du säger. Jag blir ibland ledsen då det känns som om jag varit gravid i evigheter och nu väntar bara smärta. Riktigt så är det ju inte, men det är det man är rädd för i det här läget. Tusen tack för dina värmande rader!

  5. netaskrypin permalink
    20 mars, 2011 03:31

    Det här kommer du att klara av hur bra som helst. Du är snart i mål, kämpa nu på slutrakan! Jag hejar på dig! Stor kram!

    • 20 mars, 2011 11:48

      Tack för understöder, det kan behövas. Brr.. jag är så nervös! Kram!

  6. Pyssellisa permalink
    20 mars, 2011 05:25

    Det är lika spännande att gå in på din blogg nu när det är såå nära. Det kommer gå fint, det är jag säker på! Du har ju redan klarat en förlossning. Heja, heja!

    Få se om bebisarna hålls där trots fullmånen… Det föds fler barn då säger de, Melker är född mitt i största fullmånen 🙂

    • 20 mars, 2011 11:49

      Jag tror inte riktigt på sånt där att fullmånen skulle påverka barnafödsel eller nåt, förutom ebb och flod. Fast jag kan ju inte säga emot heller. 😉 Jag längtar inte till tisdagen.. eller jo, det gör jag väl men jag är lite skraj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: