Hoppa till innehåll

Sjung!

2 mars, 2011

Man kan ju inte förbli helt försoffad fast man är höggravid. Nu sticker jag på ett sista uppträdande med kören. Det sista innan twinsen kommer. Det blir ingen resa till Sverige för mig, inte heller nån sångfestframträdande i och med kulturåret i Åbo, men vad då? Det kommer nya år! Vi ska sjunga på ett åldringhem och det är ett kortare framträdande. Se nu bara, sjunga på åldringhem, virka mormorsrutor och snart 40 – nu är pensionen nära!

Haha, nej, verkligen inte. Det här är livet! Tjohej på er alla! Passa på att sjunga för era gamla gummor och gubbar, det är de värda och det behöver de!

8 kommentarer leave one →
  1. 2 mars, 2011 03:00

    Tack för tipset. Tror jag ska sätta mig pianot och sjunga en stund, nu när jag blev ensam hemma 🙂

  2. helene permalink
    2 mars, 2011 04:55

    Sjung och le! 🙂 Musik är underbart OCH jag vet hur dom uppskattar sånt besök på pensionärshemmet…. bara att ge järnet!

    • 2 mars, 2011 06:10

      Musik är härligt. Vi råkade dessutom vara i rum med jättebra akustik, det var extra roligt. Tyvärr håller inte rösten riktigt som förr, jag vet inte vad det är. Nåt slags slem eller så är mina lungor lite ihoptryckta, men man hänger med så gott det går.

  3. altorpet permalink
    2 mars, 2011 05:33

    Sjunger jag för gammla gummor och gubbar är sannolikheten STOR att dom trillar av pinnen… så det överlåter jag på såna som kan, som du tex. 😉

    • 2 mars, 2011 06:11

      Fniss! Man ska inte förringa de äldre, de kan också vara krantto på sitt sätt. Jag tycker det är roligt att få sjunga för dem, man ser att de blir glada.

  4. 2 mars, 2011 06:37

    Ååå… Mitt hjärta bankar extra hårt för åldringar, efter lite säsongsjobb på åldringshem de senaste åren. Och jag VET att de uppskattar uppträdanden, fast de ibland kan bete sig lite lustigt, särskilt de som är väldigt dementa. En gång på en demensavdelning i Jakobstad var det en helt dement kvinna som hade riktigt sådant där tresekundersminne – men den dagen Purmopojkarna kom och sjöng för dem var hon lycksalig och pratade om dem hela dagen. Härligt!

    • 2 mars, 2011 07:05

      Vi har sjungit på en demensavdelning tidigare och det var faktiskt en av de mest givande uppträdandena. Demenspatienter är lite som barn, de sjunger med, klappar och skrattar och bryr sig inte om vad andra tycker, med andra ord väldigt känslosamma. Och deras glädje var verkligen sann. Sånt ger även så mycket tillbaka till oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: