Hoppa till innehåll

Torsdag!

17 februari, 2011

Idag är det torsdag! Yay! Torsdagar är bra dagae. Mycket bättre än andra veckodagar.

Jag vaknade med näsblod idag. Inte kul alls. Speciellt inte när man vet att man behöver allt sitt blod och det är en bristvara som det är. Redan i december blödde jag en hel del näsblod, speciellt när man var lite nervös; när jag skrev mina två senaste tenter i skolan. Då satt jag där med tussar i båda näsborrarna, det måste ha sett lite roligt ut. 🙂

Idag hade jag fått ett ”intressant” spam, till inlägget Ja,vad ska de heta. Är det andra som fått spam som ser ut som riktiga kommentarer? Texten har ofta inget sammanhang med det man skriver och de skandinaviska tecknen fattas:

Trodde inte att dessa asikter accepterades i Katrineholms kommunfullmaktige. …………………………………..Jag har bott i Katrineholm forrut men att det finns en san politiker i Katrineholm gor att man skams over att komma darifran…Isak Nygren maste ju helt klart leva i en annan verklighet da ett sant uttalande inte bara ar fel utan mycket konstigt och faktiskt valdigt fel och korkat………………………….

Både avsändarens mailadress och websida var lång och innehöll orden halal och en massa annat. Knäppt.

På tal om nåt helt annat:

Jag gick in på min gamla blogg och läste om tiden efter den förra förlossningen. Jag har faktiskt glömt bort väldigt mycket! Tyvärr saknas alla bilder, eftersom de flyttades över till nya bloggen… som kraschade. Men text och kommentarer finns kvar, men länkarna funkar inte. Vi bodde i Sverige på den tiden. Håh håå, det är tur att man glömmer vissa saker; smärta, oro, sömnbristen. Vissa saker kommer ju tillbaka, men jag tror ändå inte att jag kommer att vara lika orolig den här gången. Kanske jag oroar mig över andra saker.

Jag konstaterade med en väninna, att man egentligen oroar sig mera den andra gången man får barn. Då är man mindre naiv, man  har läst och hört om en massa saker som kan hända, man blir kanske mer realist. Vissa dagar oroar jag mig jättemycket för att Bu&Bä inte ska överleva. Speciellt Bä som är så liten och inte växer med samma fart. Kan man föda så små barn på vanligt sätt? Är lungorna utvecklade? De små har ju ändå varit i min mage över 30 veckor. Åker man hem med ett barn, om det är fött på vanligt sätt? Frågorna är många, kanske jag får svar på en del av dem nästa vecka, då jag ska till TYKS.

Men för det mesta är jag faktiskt glad. Glad över att det har gått såhär bra hittills och över att jag kan sova om nätterna. Och över att mina krämpor faktiskt är ganska små.

Annons
4 kommentarer leave one →
  1. irene permalink
    17 februari, 2011 06:28

    Hej! Det är så spännande att följa din blogg med en skojig lillkille och väntan på tvillingar. Jag har ju jobbat många år nu med för tidigt födda barn (även om jag nu de senaste veckorna har ägnat mig helt åt forskning) så jag kan svara på lite av dina frågor. Roligt att du nu är i vecka 30, för varje vecka som barnen stannar kvar i magen är bra och de hinner växa på sig. Jag har vårdat barn födda i v.23 så v.30 börjar kännas rätt lugnt. Sen kan man ju räkna med att om barnen föds för tidigt, dvs före v.37, och för övrigt komplikationsfritt, kan behöva lite hjälp med andningen s.k. CPAP (barnet andas själv men har ett ”blås” i näsan som underlättar andningen). Detta är inte alls ovanligt. För tidigt födda barn kan även behöva lite extra hjälp med tillmatning från början under tiden de lär sig att amma. De får då mat genom en tunn slang, sond, som sätts ner genom näsa eller mun ner till magsäcken. Kan låta hemskt men det brukar gå väldigt lätt att sätta ner sonden och då kan föräldrarna mata genom sonden samtidigt som barnet får lägga all sin energi på att lära sig amma. Detta var lite information om hur det kan vara, och ibland så klarar barnen att andas och äta utan knappt någon extra hjälp alls. Man brukar kunna åka hem innan barnen är i v.40, dvs om de föds för tidigt brukar man kunna åka hem innan den dagen de var beräknade att födas. Där jag senast har jobbat har vi även hemsjukvård vilket innebär att ”friska” barn som är i v.35 som håller på att lära sig att äta kan åka hem och få besök av hemsjukvård två gånger i veckan. Föräldrarna matar då barnen via sond i hemmet och barnen tränar på att amma. Har du fler funderingar står jag gärna till förfogande. Lycka till!

    • 17 februari, 2011 06:52

      TUSEN tack för dina svar! Det var jättebra! *rosor*
      Jag har läst lite om andra prematurer, speciellt då jag misstänker att mina lär födas för tidigt. Men jag är inte rädd för det, jag vet attt TYKS har bra vård och är ett stort sjukhus. Jag är dock glad så länge bebisarna stannar i magen, de behöver det så länge det går. Den ena tycks ju växa med väldig fart. En läkare sa att det kunde bero på att de har olika stora moderkakor.

      CPAP är ett bekant begrepp, men jag har ju bara läst om det. Det där med amning är jag inte säker på att det lyckas för min del, William är inte ammad alls. Jag äter ju medicin, som jag kanske hamnar att öka på när bebisarna är ute ur magen och jag vill inte riskera att de drabbas av det.

  2. 18 februari, 2011 09:34

    Du har väl läst linns blogg http://linn.papper.fi/ och hennes bloggprojekt prematurbloggen? http://prematurbloggen.papper.fi/

    • 18 februari, 2011 12:56

      JA! Linns blogg är en av de jag läser dagligen. Jag har läst alla inlägg på Prematurbloggen också, vissa har jag läst om och tittat på bilder, i vilka veckor olika bebisar är födda osv. Fast ibland kan jag inte läsa, för många inlägg är så rörande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: