Gammalt foto
7 februari, 2011
Jecca har gjort ett episkt blogginlägg och lagt in vårt gamla dagisfoto. Här var jag fem år. 😀 (ni får besöka hennes blogg för en förstoring av fotot ^^)
Åh, tänk, snart är William sådär stor. Eller lite, hur man nu ser på det. Vissa saker minns jag så bra, från den där tiden. Saker jag var rädd för, saker jag tyckte starkt om. Personer. Boken ”Historien om Någon” som jag alltid valde när det var min tur att välja sagobok. Kuddarna när vi skulle vila på dagen – det fanns två med Disneymönster och de ville alla ha. Rutschkanan inomhus som var min stora favorit. Kladda med vatten och sand, underbart. Fem år, så liten, så stor.
8 kommentarer
leave one →
Bittes blogg 
Är det du som sitter längst ner till höger? I så fall liknar ju W dig jätte mycket!!
Nej, det är inte jag. Jag är den som kisar, vit skjorta och ljuslila hängselbyxor, i mittenraden, kort hår^. ^^
Nämen, vilket roligt foto! Där är ju jag också, översta raden!! Vattenleken var min favorit i barnträdgården, men vad jag minns fick vi inte leka där så där jätteofta. Disneykuddarna hade jag glömt, men nu när du nämner dem kryper de fram ur minnenas skymslen 🙂 Hur viktigt det var att få välja sagobok!
Det kan hända, det blev väl för kladdig och vått. 😛 Det minns jag däremot inte. Men jag minns, via foton, att vi hade nån som hette Benny som spelade gitarr och sjöng med oss och det var en rolig grej också. Skoj med minnen, tänk att man minns såpass mycket ändå, speciellt när nån tar fram en detalj, eller ett foto.
Jag minns också Disneykuddarna, men var det inte så att tyget var detsamma på alla kuddar men endast två var röda och resten bruna, och det var de röda man slogs om?
🙂
Ja, nåt sånt var det. Eller gult, det där minns jag inte exakt. Haha, roligt att det är sånt som fler kommer ihåg. 😀
När jag var fem år var min lillebror nyfödd. Jag tyckte han skrek och levde om så mycket och krävde all uppmärksamhet (tänk dig fyra döttrar och sen kom lillkillen!) så jag försökte sälja honom till taxichauffören som körde mig till barnträdgården…. 😀
Nämen haha, det var ju roligt! Så kan man känna det när man är liten. Jag fick ett syskon när jag var sex och ett halvt, det var ganska omvälvande. Sen fick jag ett till när jag var tjugo. 😀