Sämre
Det här skulle egentligen bli ett mysigt och trevligt inlägg om mammalådor, sonen, solen och annat trevligt. Just nu känns inget trevligt. Jag oroar mig bara inför det som komma skall. Jag ska in i bebisbubblan igen. Bara vara hemma, orka med för lite sömn. Jag läste Pyssellisas inlägg om att hon (och många andra) stannar hemma med barnen så länge de kan. En eloge till er, jag beundrar er sannerligen! Jag vet inte om jag klarar av det, jag får redan ångest av att bara vara hemma.
Jag läste en kommentar till en mammablogg: ”Hellre tio bebisar än en tonåring, det blir inte lättare”.Seriöst, då har de inte haft nån skrikbebis, det kan för böveln inte vara samma sak! Just nu känns som om det enda jag gör är att sitta och vänta på förlossningen och stirra i väggen. Blä! Fast då får man i alla fall sova (om man får sova?) utan att någon hela tiden bökar runt eller det känns som om blodet inte riktigt når runt i kroppen. Jag är så less på den här gravidkroppen, så det är inte sant. Det finns inget ”underbart” eller ”kvinnligt” eller rosaskimrande” över den.
Det här är inte livet. Det bara är.
Bittes blogg 
Hellre tio bebisar än en tonåring??? Njaa… jag har nog en annan åsikt där. Det är ju klart det är mycket tyngre med småbarn. Vad hon menade var säkert att tonåringar är så svårhanterliga — i somliga fall. Men där kommer ens egen attityd mycket in i bilden: kräver man för mycket och inte får gensvar så… klart man blir besviken och arg. Nä vet du, Bitte. Jag minns hur trött och ”urgröpt” jag kände mig ibland med mina små, och jag gnisslade tänder när gamla tanter log och sa med huvudet på sned: ”Kyllä sitä nuorena jaksaa.” JA PÖHH!!!!! Jag tog det som ett krav: man MÅSTE alltså orka och låta bli att klaga??? Man blir minsann TRÖTT fast man är ung, och det får man godkänna. Nu ska du inte tänka så långt eller så mycket, utan ta en stund i taget. En sak, ett göromål, steg för steg. Det går för att det måste gå, och jag tycker du är underbart duktig. 🙂 Stor kram, du klarar dethär.
HÅller me föregående skribent..
Tonåringar är nog lättare på ett sätt än småbarn..om man kan ta dem på rätt sätt, respekterar dem och lyssnar på dem samtidigt som man sätter tydliga gränser.
Men bebistiden är speciell, och nåt som man som jag, som nu är över 40, uppskattar mer än nånsin. Ja, man får inte sova, ja man e insnöad och bara hemma, ja det e irriterande och tungt..
Men det är en kort tid, och den är så speciell, så jag skall ta tillvara varenda sekund.
Snart är de här två också 19 år, som min äldsta, och man fattar inte alls vart åren gick
Men man skall lyssna på sig själv, och om du vantrivs med att vara hemma, så skall du absolut inte ha dåligt samvete för det. Det är ditt liv och ditt mående, och du skall göra det så njutbart som möjligt för just dig!
Skönt att det inte bara var jag som kände så. Jag tyckte inte heller alls om graviditeten. Jag tyckte rent utsagt att det var en pain in the ass, men för att man inte ska ses ner på så får man ju inte uttala sånt…
Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas; jag tycker du är så otroligt modig som vågar erkänna högt att graviditet inte alls är en dans på rosor. Du förskönar ingenting, du är verkligheten! Och bara det gör kanske att du känner dig lite bättre efter ett inlägg, att du orkar en stund till… Jag har aldrig varit med barn men jag blir alltid misstänksam mot dem som aldrig har något ont att säga om graviditet… Trevlig helg och styrkekram på dig!
Jag såg inte alls fram emot bebistiden, var rätt så traumatiserad av förra gången det begav sig men denna gång känns det helt annorlunda. Man har mycket mera erfarenhet, dagarna är inte sådär oändligt långa när man har storebrors tider att passa. Nu råkar lilla I vara en extremt lätt bebis också, det underlättar förstås men hoppas du också får sådana!
Tänk vilken tur att du har bloggen att ösa av dej på! Så får hela svenskfinland ta del av hur pissigt det är för dej att vara gravid MED TVÅ dessutom. Ja, hur ska du orka??
Ja visst är det bra! Men hallå, det var ju det jag frågade. 🙂 Nu är det visst någon annan än jag som är bitter och trött.
Håller helt och hållet med ”Netaskrypin”