Vågar man säga nåt dåligt om LCHF?

En något provokativ artikel av Paulún, som ledde till en massa diskussioner

Det är farligt att ge sig in i LCHF-debatten. Man får spö direkt och stämplas som okunnig, bakåtsträvande och idiotisk om man alls opponerar sig mot något! Man ska hålla med om allt. Det tänker jag inte. Nån som är förvånad?

 Jag har läst på en hel del, men eftersom jag varken är intresserad eller i behov av nån diet lägger jag inte för mycket energi på det vanligtvis. Det som däremot upprör mig en aning är de som är jätteseriösa med sin diet. Alltså, missförstå mig inte, jag tycker det är bra att folk går ner i vikt och håller sitt blodsocker och mår bra. Det är bra! Det som däremot är skrämmande är det man läser i forum om LCHF eller det som vissa säger; att man inte längre ifrågasätter det man läser, utan slukar det med hull och hår för att det är LCHF. Det blir som en religion som går överstyr för vissa.

Jag har mycket svårt att förstå en diet där man inte godkänner jordgubbar eller andra söta frukter. Att man tycker att fruktos är så hemskt och att det är cancerogent. Hallå, är ni säkre på det? Cancer orsakas av en massa saker, allt från kosmisk bakgrundsstrålning till solskador som vi fått för tiotals år sedan. Mat, gifter också, säkerligen. Men att det enbart skulle vara fruktosens fel kan jag inte begripa, vilket jag har hört i LCHF-kretsar. Vissa rapporter visar att rött kött kan orsaka cancer, men det ”glöms bort” i dessa sammanhang. Eller anses det förlegat? Dessutom kan det uppstå spontana cellförändringar utan att någon vet varför, mutationer. Det är känt i andra sammanhang också, bakterier och gör samma sak utan någon påverkan.

Det är klart man inte ska vräka i sig hur mycket vitt bröd och socker som helst, det känner man ju i magen och det är något välbekant. Jag håller också med om vissa saker som LCHF:arna säger: att det inte är farligt med riktigt smör/animaliskt fett och att lightprodukter inte är så bra. Att sockerberoende är farligt. Och så vidare.

Det kan ska minnas med alla dieter är att de skapar otroliga folkstormar. ”Åååh, det här är sååå bra, jag har aldrig mått bättre” har vi hört genom historien. Det är bra att må bra, men det händer ibland att man får skygdlappar och bara ser sin egen väg. Och då är kan inte alltid längre kritisk mot det man hör och gör. Jag menar inte att LCHF är fel, utan att man drar för snabba slutsater: ”Han har alltid ätit en massa socker och bullar, därför fick han cancer” osv. HUR ska man veta det? Spelar inte resten av livsstilen nån roll? Det man jobbat med, hur man fått i sig i form av gifter från vatten eller annan mat? Alkohol, tobak, snus eller andra, tyngre droger då? Varför får då en sexåring leukemi? För att han/hon ätit fruktos? Knappast.

Jag googlade en gång för skojs skull på LCHF och bloggar där folk skriver om sin diet. Den passar verkligen inte alla. Vissa har upplevt för lågt blodsocker när de lämnat bort för mycket kolhydrater. Andra har efter månader med LCHF fått tillbaka sina depressioner eller panikångest. Eller så mår magen ännu inte bra, efter fem år med LCHF. Någon fick faktiskt fettlever efter ett år med dieten, men alla i forumet dunkade bara i ryggen och sa att det inte kan bero på fettet.  

Det blir farligt, när man som fettdoktorn börjar säga att de som äter LCHF inte behöver mammografi eller cellprovtagningar och att man inte får influensa och därmed kan undvika vaccinationer. Okej, att man är utan vaccin är en sak, men att man skulle bli immun på grund av maten mot allt det där, är bara idioti att tro.

Det är inte min mening att smutskasta denna diet och de som mår bra av den. Jag är ärligt glad för de som lyckats gå ner i vikt och håller sig där. Alla dieter är svåra att hålla och har sina sidor. Det jag inte tycker om är att den ska prackas på alla och att det ska vara det enda rätta. Inget är så enkelt. Inget passar alla. Inte heller GI- eller tallriksmodellen; sådant som jag själv förespråkar. Än så länge finns det inte tillräcklig forskning om LCHF och alla kan inte vara experter, inte jag heller. Vi ska förhålla oss kritiskt till allt, även det vi själva tror på och brinner för.